karinboktok.blogg.se

Att läsa är att leva. Här skriver jag om böcker jag läst. Utbudet är blandat, men deckare dominerar.

Deckare i kanarisk miljö utan det där lilla extra

Publicerad 2015-04-26 17:20:00 i

Jag har läst Mari Jungstedts samtliga Gotlandsdeckare med Anders Knutas i huvudrollen, och börjar väl bli lite småtrött på dem. De känns lite dussinskrivna så där. Därför visste jag inte riktigt vad jag skulle vänta mig när nu Mari Jungstedt börjar en ny deckarserie som utspelar sig på Kanarieöarna, närmare bestämt Gran Canaria. Jungstedt bor där numera, åtminstone del av året, tillsammans med sin norske sambo och författarpartner Ruben Eliassen. Boken En mörkare himmel utspelar sig alltså på Kanarieöarna och är skriven av de två tillsammans.
 
Huvudpersoner i boken är (förstås?) en svensk kvinna, bosatt sedan länge på ön, och en norsk man, som just börjat jobba på norska konsulatet. Norske Kristian Wede blir jag inte riktgit klok på. Ena stunden sympatisk och skicklig. Nästa en ganska sexistisk slashas. Svenska Sara Moberg är å andra sidan ganska helylle.
 
Jag tycker att boken påminner en del om Jungstedts Gotlandsdeckare. Semesterö som semesterö, typ... Det är i och för sig kul med en ny miljö, och med nya huvudpersoner. Men dels tycker jag boken är lite spretig. Det märks nog att det är två författare, som enligt en intervju jag läst, skrev vartannat kapitel. Det känns. Sedan tycker jag att det är väldigt mycket nya personer som kommer in hela tiden, själva mordmysteriet är inte av särskilt hög klass, och sedan hade jag svårt med att Jungstedt och Eliassen skiftar mellan olika tidsperioder. Alltså, det är ju vanligt. Camilla Läckberg växlar ju ständigt mellan dåtid och nutid. Men då är det i alla fall tydligare än här. Här fick jag stanna upp och fundera på vilken person kapitlet egentligen handlade om, och vid vilken tidpunkt. Det var inte alls klart alla gånger.
 
Sammanfattningsvis var det kul att läsa om en annan miljö, men bättre än så här hoppas jag att Jungstedt och Eliassen kan. Annars blir det här ingen serie jag prioriterar att följa. Och slutet - vad var det för slut?
 

Nödrop - nyttig läsning att reflektera över

Publicerad 2015-04-26 16:58:00 i

För tio år sedan blev Lottie Knutson någon slags Moder Teresa med hela svenska folket. Hon var informationsdirektör på Fritidsresor, och var en av dem som syntes massor i tv och tidningar i samband med tsunamin.
 
Nu har Lottie Knutson skrivt boken Nödrop - när krisen kommer om den där tiden, men också om krishantering i största allmänhet. Det är en riktigt bra bok, som många chefer och många informatörer och kommunikatörer skulle ha nytta av att läsa. Jag minns att jag då för tio år sedan tyckte att Lottie Knutson litegrann gav informatören ett ansikte, och att det var på tiden, eftersom jag själv är informatör, eller kommunikatör som vi föredrar att kalla det idag. Sedan, som hon själv påpekar, var hon ju inte ensam i detta. Hon hade mängder av medarbetare som alla gjorde ett heroiskt jobb. Hon var bara den som syntes utåt.
 
Jag har läst fler böcker om och kring flodvågskatastrofen i Thailand, bland annat 9,3 på Richterskalan, som jag bloggade om för en tid sedan. Det är intressant att läsa olika personers syn på samma händelse. Den senare boken skrevs ju av Andreas Norman som då jobbade på UD, och just UD får stark kritik av Lottie Knutson. Har man läst Normans bok så förstår man lite varför, eftersom det inte tycks ha funnits någon som helst beredskap eller organisation på UD vid det här tillfället.
 
Men Nödrop handlar alltså inte bara om tsunamin. Knutson tar upp andra kriser, och hon låter andra personer komma till tals om hur de läst eller borde ha löst kriser i arbetslivet. Man får många praktiska och konkreta tips i boken, men man skyggar inte heller för det som blev fel.
 
Det här är ingen sträckläsningsbok; jag har haft den bredvid sängen och läst ett kapitel eller två i taget, vilket varit ganska lagom. Knutson är väldigt klok, och jag tycker som sagt att många, många skulle må gott av att läsa den här boken.
 

Appelqvist blir bättre och bättre

Publicerad 2015-04-26 16:37:00 i

Kristina Appelqvist debuterade 2009 med deckaren Den svarta löparen. Den utspelar sig i och kring Skövde, där Appelqvist också bor och jobbar. Det var den första av fyra böcker om universitetsrektor Emma Lundgren och kriminalkommissarie Filip Alexandersson. De följande heter Den som törstar, Liv i överflöd och De blå damerna. Jag har varit lite kluven till den här serien. Jag gillar ju pusseldeckare, och Appelqvist har av vissa jämförts med Agatha Christie och Maria Lang. Någon Christie tycker jag ju inte att hon är, och de bästa Langdeckarna når hon inte heller upp till. Jag tycker de här böckerna har känts lite tafatta, men jag har ändå uppskattat en ny svensk pusseldeckarserie.
 
I fjol kom så Appelqvist med boken Minns mig som en ängel. Den utspelar sig fortfarande på Västgöta Universitet, liksom de tidigare, men huvudpersonen heter nu Helena Waller och är forskare. Jag tyckte att Appelqvist höjde sig ett snäpp med den här boken, och med uppföljaren om Waller, Flickan framför muren, blir hon ännu lite bättre. Här får vi veta att Emma Lundgren är mammaledig med tvillingar, så kanske dyker hon upp igen i någon senare bok? Kan bli intressant att se hur Appelqvist får ihop Lundgren och Waller i så fall.
 
Flickan framför muren utspelar sig i Skövde men också i Berlin, och storpolitik och det forna Östtyskland dyker upp mitt i det småstadssömniga Skövde. En forkarkollega till Helena Waller hittas mördad under dramatiska omständigheter, och när Waller blir nyfiken och börjar undersöka saken visar sig kollegan inte alls vara edn hon trott. Jag tycker att Appelqvist lyckats riktigt bra med den här boken. Det är definitivt hennes bästa hittills i mitt tycke, och nu ser jag fram emot kommande böcker om Västgöta Universitet. 
 
Någon recensent kallade Flickan framför muren för trivseldeckare, och det är väl en ganska bra etikett på Appleqvists böcker. Inte blodiga, inte väldsamma, fokus på mordgåtan och så gietvis lite spänning på slutet. Inte dumt alls en regnig aprillördag!
 
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela