karinboktok.blogg.se

Att läsa är att leva. Här skriver jag om böcker jag läst. Utbudet är blandat, men deckare dominerar.

Bladvändare av nytt namn på deckarhimlen

Publicerad 2015-12-28 22:25:00 i

M J Arlidge är ett nytt namn på deckarhimlen för mig. Han har tydligen skrivit manus till BBC-serien Tyst vittne. Den lär ska vara bra, men jag har inte sett den. Nu kommer i alla fall hans debutdeckare Ole dole. Det verkar som om det ska bli fler, eftersom den redan på omslaget benämns En Helen Grace-deckare. Och det har jag inget emot, för det här gav mersmak.
 
Det är definitivt ingen stillsam pusseldeckare, utan här är det tempo och spänning från första sidan till sista, typ. Och det är en infernalisk plot. Ett ungt par vaknar upp fångna i en djup simbassäng, där de inte har en chans att komma upp. I bassängen finns en mobiltelefon. Det ringer i den och en röst talar om att det finns en pistol med ett skott i i bassängen. En av dem måste döda den andra. Då blir den överlevande fri. De får själva välja.  Och det blir fler kidnappningar på samma sätt. Kriminalkommissarie Helen Grace leder utredningen, och efter ett tag märker hon att något är egendomligt med offren. Det finns ett mönster, och hon blir förskräckt när hon upptäcker vart spåren leder.
 
Den här boken är som sagt otroligt spännande, och den är svår att lägga ifrån sig. Jag tror att om man gillar John Verdons deckare, Cilla och Rolf Börjlind och paret Hjorth-Rosenfeldt, då gillar man också den här boken Och jag läser gärna mer om Helen Grace.
 
 
 

Ohygglig, krypande spänning i annorlunda miljö

Publicerad 2015-12-27 13:07:00 i

Jag har försökt läsa någon av Sharon Boltons Lacey Flint-deckare, men inte riktigt kommit in i dem. Minns inte om jag läst ut någon, men i så fall lämnade den uppenbart ett väldigt svagt intryck, eftersom jag inte kommer ihåg det.
 
Nu har jag läst Små svarta lögner av Sharon Bolton. Och den här boken gillade jag verkligen! Den utspelar sig på Falklandsöarna - och jag brukar gilla ö-deckare! Jag kunde inte mycket om ögruppen innan jag läste den här boken, men man får en hel del miljöskildringar här, utan att det blir tjatigt. Ungefär som i Peter Mays Lewistrilogi, som utspelar sig på Yttre Hebriderna i Skottland.
 
Tre år innan boken i huvudsak utspelar sig skedde en fruktansvärd olycka. Rachel skulle köra hem sin bästa väninnas två söner. Hon lämnade dem i bilen, som rullade över ett klippstup, och pojkarna omkom. Sedan dess har deras mamma Catrin ruvat på hämnd, men det är det bara hon som vet. Under den här tiden har också två pojkar försvunnit från öarna. När en tredje pojke försvinner börjar ryktena gå. Vi får också vara med om när hundratals valar tränger upp på stränderna, och den fruktansvärda lösningen på ett sådant problem.
 
Det låter som om det händer mycket som inte hänger ihop i den här boken. Men det gör det. Trådarna knyts skickligt ihop, man misstänker den ena efter den andra personen, tycker sig ha fått rätt, när man plötsligt får bekräftat att man inte förstått något alls. Och epilogen, de sista fyra sidorna, som utspelar sig ett år efter den huvudsakliga handlingen, får man läsa två gånger innan man förstår att man i alla fall inte förstått allting. Men nu gör man väl det? Ja, men det är så ohyggligt så man inte vill tro det.
 
Det här är en riktigt bra, psykologisk, krypande spännande thriller. Den är svår att släppa, och 400 sidor gick ganska fort. Rekommenderas!
 

Välskriven spänningsroman utan riktigt slut

Publicerad 2015-12-22 08:44:58 i

 

Kvinna inför rätta av Louise Doughty har fått mycket lovord, och är ett riktigt genombrott för författaren. Det är inte en deckare, snarare en spänningsroman eller kanske en thriller. Den är välskriven, och den är spännande. Man får följa huvudpersonen, den femtiotvååriga genetikforskaren Yvonne Carmichael under en rättegång. Från början får vi inte veta mycket mer än att hon står inför rätta. Men för vad? Sedan varvar Doughty skickligt dåtid och nutid, så att vi gradvis får veta mer om vad som hänt, och vad Carmichael står anklagad för.

Boken är som sagt skickligt upplagd, och har ett bra språk. Men jag blir lite besviken på slutet. Det känns lite som en spänd förväntans upplösning i intet. Eftersom författaren bygger upp en spänning hade jag liksom väntat mig något mer av slutet, men jag vet inte. Det bara tar slut helt enkelt, och jag känner inte att jag fått svar på alla mina frågor.

Den här boken har tydligen jämförts med Gone Girl, men den boken tyckte då i alla fall jag var mycket bättre.

 

 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela