Ohygglig, krypande spänning i annorlunda miljö
Jag har försökt läsa någon av Sharon Boltons Lacey Flint-deckare, men inte riktigt kommit in i dem. Minns inte om jag läst ut någon, men i så fall lämnade den uppenbart ett väldigt svagt intryck, eftersom jag inte kommer ihåg det.
Nu har jag läst Små svarta lögner av Sharon Bolton. Och den här boken gillade jag verkligen! Den utspelar sig på Falklandsöarna - och jag brukar gilla ö-deckare! Jag kunde inte mycket om ögruppen innan jag läste den här boken, men man får en hel del miljöskildringar här, utan att det blir tjatigt. Ungefär som i Peter Mays Lewistrilogi, som utspelar sig på Yttre Hebriderna i Skottland.
Tre år innan boken i huvudsak utspelar sig skedde en fruktansvärd olycka. Rachel skulle köra hem sin bästa väninnas två söner. Hon lämnade dem i bilen, som rullade över ett klippstup, och pojkarna omkom. Sedan dess har deras mamma Catrin ruvat på hämnd, men det är det bara hon som vet. Under den här tiden har också två pojkar försvunnit från öarna. När en tredje pojke försvinner börjar ryktena gå. Vi får också vara med om när hundratals valar tränger upp på stränderna, och den fruktansvärda lösningen på ett sådant problem.
Det låter som om det händer mycket som inte hänger ihop i den här boken. Men det gör det. Trådarna knyts skickligt ihop, man misstänker den ena efter den andra personen, tycker sig ha fått rätt, när man plötsligt får bekräftat att man inte förstått något alls. Och epilogen, de sista fyra sidorna, som utspelar sig ett år efter den huvudsakliga handlingen, får man läsa två gånger innan man förstår att man i alla fall inte förstått allting. Men nu gör man väl det? Ja, men det är så ohyggligt så man inte vill tro det.
Det här är en riktigt bra, psykologisk, krypande spännande thriller. Den är svår att släppa, och 400 sidor gick ganska fort. Rekommenderas!
