Hedström kanske bäst i Sverige!
Jag har visserligen länge hållit Åsa Larsson som Sveriges kanske bästa deckarförfattare. Jag älskar hennes böcker om Rebecka Martinsson! Men en författare som jag tycker är sorgligt ouppmärksammad när man pratar svenska deckarfavoriter är Ingrid Hedström.
Ingrid Hedström är rutinerad journalist och utrikeskorrespondent, och hon kan verkligen skriva väl! 2004 kom hennes första deckare, Lärarinnan i Villette. De närmaste åren skrev Hedström ytterligare fem böcker i Villetteserien, som handlar om undersökningsdomare Martine Poirot i den fiktiva belgiska staden Villette. Och det är ingen slump att huvudpersonen heter Poirot. Villettedeckarna är riktiga pusseldeckare, och för den som kan sina Christie men även Maria Lang, finns flera blinkningar i de här böckerna. Jag älskade Villetteserien från första boken, och när jag hörde att Hedström efter sjätte boken lämnade Villette och skrev på en bok med helt nya huvudpersoner blev jag lite ledsen. Men det hade jag inte behövt vara! Förra året kom första boken om diplomaten Astrid Sammils med rötterna i Dalarna. Den hette Bortfall, och till min förvåning och glädje tyckte jag nog ännu bättre om den än om Villetteserien, vilket inte vill säga lite.
Nu har jag läst uppföljaren till Bortfall. Andra boken om Astrid Sammils heter Måltavla, och jag blir inte besviken. Sammilsböckerna utspelar sig i dagens Sverige. Mycket av handlingen tilldrar sig i Dalarna, där Astrid har ärvt en släktgård, men Måltavla rör sig också i Stockholm, London och på Island. Hedström skriver fortfarande väl, böckerna är spännade och de tar upp aktuella ämnen. I Måltavla handlar det om näthat och om kvinnoförtryck. I Bortfall var det läkemedelsindustrins profithunger och vår mörka historia när det gäller hur vi behandlade funktionsnedsatta förr, och satte dem på så kallade vanföreanstalter där de utnyttjades för experiment.
Jag tycker att Hedström skriver om angelägna ämnen. Hennes huvudpersoner känns trovärdiga, och själva intrigen är bra, även om jag relativt tidigt får misstankar om vem som är boven i dramat. Men det gör inte så mycket, när boken är så bra.
Jag hoppas verkligen att Hedström kommer att skriva fler böcker om Astrid Sammils, och det känns lite tomt att jag slukade Måltavla på två dagar - nu lär det väl ta minst ett år innan en eventuell uppföljare kommer...
Jag tycker det finns väldigt många bra svenska deckarförfattare, många av dem kvinnor. Åsa Larsson har jag nämnt. Jag gillar verkligen Carin Gerhardsens Hammarbyserie, och Stieg Larsson Millennieserie förstås. En bubblare är Stefan Ahnhem med böckerna Offer utan ansikte och Den nionde graven. Och i skiktet under dem finns flera läsvärda författare. Helen Tursten, Ann Rosman, Hjorth/Rosenfeldt och paret Börjlind är några. Men fortsätter Hedström så här får jag utnämna henne till min svenska deckarfavorit. Just nu toppar hon tillsammans med Åsa Larsson och Stieg Larsson. Den sistnämnde lär ju inte komma ut med några uppföljare tyvärr, och Åsa Larsson ägnar sig ju just nu åt att skriva barnböcker. Jag hoppas på fler böcker om Rebecka Martinsson, men just nu verkar det som om jag får sätta mitt hopp till Ingrid Hedström och hennes Astrid Sammils.
