karinboktok.blogg.se

Nej, det ska inte handla om Fifty shades of grey. Jag läste första boken eftersom alla pratade om den, tyckte den var urusel, och tänker inte lägga mer tid på det. Punkt.

 

Nej, mina femtio, eller kanske hundra, nyanser av grått gäller pagefrisyrer. Förra veckan kryssade jag tillsammans med barndomskompisen Anna på tidningen Vi:s litteraturbåt till Åbo. Det sades att Tallink Siljas personal slogs om att få jobba på litteraturbåten. Tja, om man jämför med stojiga, fulla Åboresenärer en fredagskväll kan jag ha en viss förståelse för det. Vår båt var fylld av (huvudsakligen) damer i medelåldern eller däröver. Av någon anledning dominerade pagefrisyrer. Jag tror aldrig jag sett så många pagefrisyrer vid ett och samma tillfälle.Och med tanke på åldern på resenärerna var det varierande nyanser av grått och vitt som gällde. Jag vill inte påstå att Anna och jag är några ungdomar, men det kan nog tänkas att vi sänkte medelåldern på passagerarna en aning. Och så har vi ju inte grått hår. I alla fall inte så mycket...

 

Att åka båt och lyssna på föredrag tillsammans med 1 000 andra litteraturintresserade personer är - kul! När vi väntade på incheckning, vid middagsbordet, i baren, i föreläsningssalen - överallt pratades det böcker och författare! Är det kanske så här himmelriket ser ut när man är en boktok? Det var hur kul som helst att slänga sig in i konversationer om olika författare och böcker. I vanliga fall känner jag mig ibland lite udda när jag berättar hur mycket jag läser. Här var jag bland fränder!

 

Själva resan och arrangemanget var väldigt välorganiserat. Det var som Anna uttryckte saken snitslad bana. Ät i den matsalen, lyssna på föredrag i den salen klockan så och så, fikat serverat i föreläsningssalen osv osv. Och det var toppen att lyssna på olika författare en hel dag. Även författare som man inte har en relation till är intressanta - ja, ibland kan det överraskande nog vara deras föredrag som ger mest! Vi fick lyssna på Åsa Larsson, Peter Kihlgård, Lars Lerin, Elin Boardy, Ebba Witt Brattström, Kristina Sandberg, Barbro Lindgren och Fredrik Lindström. Alla mer eller mindre givande på olika sätt. Själv njöt jag kanske allra mest av att få höra Åsa Larsson berätta om Rebecka Martinsson, eftersom jag gillat hennes deckare från första början. Men som sagt, mycket annat var också givande! Jag blev t ex sugen på att läsa Elin Boardy, som jag inte alls kände till före kryssningen. Och även om Peter Kihlgård kanske vunnit på att välja en lite kortare novell, var det en njutning att lyssna på honom. Han var såväl välformulerad som behaglig att lyssna på.

 

Nu har vi fått blodad tand, så det blir nog fler litteraturkryssningar framöver.