Trevlig ny bekantskap
Öppnas i händelse av min död av australiska Liane Moriarty är en läsvärd bok, tycker jag. Jag ser att den kallas chicklit av GP:s recensent, och det kan man kanske kalla den. Eller feelgood. Eller helt enkelt bara en ganska välskriven, underhållande roman. Feelgood kanske låter konstigt, med tanke på titeln, som är vad som står på ett brev som Cecilia Fitzpatrick hittar på vinden. Brevet är skrivet av hennes man för många år sedan, det ser hon på handstilen och hur det åldrats. När hon talar om i telefon för maken, som är bortrest, att hon hittat brevet, bönfaller han henne att kasta det utan att öppna det. Tror ni hon lyder? Nej, såklart inte. Vad brevet innehåller? Det tämker jag inte avslöja, men innehållet förändrar tillvaron för ett antal personer i det villaområde i Sydney där romanen utspelar sig.
Jag gillar den här boken. Den är lättläst, men ändå skriven med viss omsorg. Greppet i bokens slut om vad som egentligen skulle ha hänt de här personerna längre fram om inte... gillar jag. Det är sådant jag själv kan fundera på efter att ha avslutat en bok, men här gör liksom författaren jobbet åt mig.
Liane Moriarty har skrivit sex böcker. Det här är den femte, och det var först med den hon slog igenom internationellt. Jag skulle nog kunna tänka mig att läsa fler böcker av henne.
