Nionde Malin Forsdeckaren habil men väntad
Eldjägarna är Mons Kallentofts nionde deckare om polisen Malin Fors och hennes kollegor i Linköping. Först kom årstidsserien; Midvinterblod, Sommardöden, Höstoffer, Vårlik samt Den femte årstiden. Sedan började serien som är döpt efter de fyra elementen; Vattenänglar, Vindsjälar, Jordstorm och nu då Eldjägarna.
Jag har gillat den här serien från början. Visserligen har Kallentoft något slags övernaturligt inslag i deckarna, där de döda talar till en. Sånt brukar jag inte gilla. Men det går att bortse från. Dessutom gör två andra favoritförfattare något liknande, nämligen Johan Theorin och Åsa Larsson. Så jag har väl vant mig.
Eldjägarna är ingen dåligt deckare. Men det kanske är det att man börjar kunna Malin Fors och persongalleriet runt henne nu, för jag börjar tycka att Kallentoft upprepar sig lite. Blir det fler deckare i den här serien (fast då får han väl börja på ett nytt tema, eller ska nästa bok heta Det femte elementet?) så kommer jag med största säkerhet vilja läsa dem, men jag hoppas ändå att Kallentoft varierar sig lite. Malin brottas med sin alkoholism, med sin saknad efter dottern Tove som jobbar som volontär i Nepal, och med sitt dåliga samvete över att ha varit en dålig mamma när Tove växte upp. Allt detta känner vi igen, och har hört förr. Och fallen liknar på något sätt också varandra. Våldsamma, häftiga dödsfall som vållar oro bland allmänheten. Den här gången hittar man en nioårig pojke död i en container. Dagen efter hittar Malin den döda kroppen efter en svårt bränd kvinna. Givetvis hänger dödsfallen ihop, och Malin och hennes kollegor nystar trådar som vanligt och löser förstås fallet efter en del knöligheter.
Nu låter jag kanske för negativ. Jag gillar som sagt Kallentofts Malin Forsserie, betydligt bättre än jag gillade Zack, boken han skrev tillsammans med Markus Lutteman. Den var verkligen våldsam, och jag gillade inte huvudpersonen något vidare. Och det kanske var ett försök från Kallentoft att göra något annorlunda, det jag efterlyste. Men det tilltalade inte mig. Men hursomhelst tycker jag att Malin Forsböckerna börjar bli lite av kopior på sig själva. Vi får väl se vad Kallentoft hittar på nästa år.
