Lättsamt och ganska okej
Det är möjligt att jag tyckt ännu bättre om Anna Winbergs bok Vaknätter och verklighetskaos i Vasastan om jag läst den för sådär 20 år sedan, när jag hade två småbarn själv. Som det är nu tycker jag boken är okej. Den är lättläst, och visst finns det viss igenkänning i skildringen, även om den som vanligt i sådana här berättelser är rätt tillskruvad.
De tre mammorna Emma, Shirin och Dolly träffas i föräldragruppen på BVC. De är väldigt olika, och betraktar varandra med viss misstänksamhet. Men någonstans börjar de ändå umgås. Alla har de sina hemligheter som de inte avslöjat för de andra.
Emma och hennes kille har svårt att bestämma sig för sonens namn, och föräldraledigheten är inte alls som hon föreställt sig och läst om att den ska vara. Och de som försökt så länge att få barn - nu skulle det väl ändå vara så där rosenrött? Shirins dotter Isobel sover både nätter och dagar, vilket ger Shirin mycket tid att fundera på sin situation. Isobels pappa Sven sjappade strax innan hon föddes, och nu har Shirin snart inga pengar kvar. Men sms-lån kan man ju alltid ta, så man kan nätshoppa lite till. Något måste man ju få trösta sig med. Dollys dotter heter Sunny-Ruu, har två mammor och är alltid klädd i matchande kläder. Dolly är supermorsan som bakar majskrokar själv och älskar astrologi.
Vi för följa hur de tre kommer allt närmare varandra, men också misshälligheter mellan dem, och hur allt inte blir som man tänkt sig. Men slutet blir givetvis ändå bra, på något sätt. Det är ju så det ska vara i sådana här böcker. En stunds avkoppling ger den här boken och det är väl okej, men den är ju inte en måste-läsa-bok.Men visst, jag drog på smilbanden emellanåt, och jag kan inte säga att jag ångrar att jag läste boken.
