karinboktok.blogg.se

När jag hörde att deckardebuten Vit syren utspelar sig i Lund, och att författaren Cecilia Sahlström som är bosatt där, dessutom arbetar i min hemkommun, tyckte jag verkligendet skulle bli skoj att läsa den. Men jag vet inte. Den är inte dålig. Det är väl typ ett hantverk. Men den saknar något, det där lilla extra. Jag tycker författaren liksom aldrig kommer till skott - man kommer tillbaka till samma sak hela tiden. Boken är på närmare 500 sidor, och hade definitivt, i mitt tycke, vunnit på att kortas 100 sidor. Då hade den fått lite mer skärpa, inbillar jag mig.

 

Sedan är det visst kul med Lundamiljön, och att man känner igen sig överallt där handlingen utspelar sig. Men det räcker inte riktigt. Och ingen har väl påstått att det är en pusseldeckare, men jag tycker ändå det är synd att man listar ut vem som är mördaren alldeles för tidigt i boken.

 

Huvudpersoner är poliserna Sara Vallén och Rita Anker. Den förra har jag ganska svårt för, men Rita Anker gillar jag. Jag vet inte riktigt vad som stör mig med Sara Vallén, men hon beter sig inte trovärdigt, tycker jag. Sedan tycker jag nog inte att personerna utvecklas tillräckligt, trots det stora antalet sidor. Jag tycker att de känns som staffagefigurer, inte som kött och blod.

 

Som en parentes, och här vet jag att jag är överkänslig, så är boken halvslarvigt korrläst. Jag hittar ett antal grammatiska fel, och sådant hänger jag upp mig på.

 

Jag är tveksam till om jag kommer att läsa uppföljaren om det kommer någon. Det ska vara för Lundamiljöerna då...