Medelmåttig deckare i västgötamiljö
Kvaliteten på svenska deckare skiftar verkligen. Vissa skriver verkligt bra, som Ingrid Hedström, Åsa Larsson, Henning Mankell, Carin Gerhardsen och Ann Rosman, för att nämna några. Andra är väl inte högsta kvalitet på, men kan läsas för spännings och avkopplings skull. Dessutom vill man gärna se hur det går för poliskollektiv man följt under ett antal böcker. Fånigt kanske, men så är det.
Nu har jag läst Fadersmord av Carina Bergfeldt som till vardags är journalist på Aftonbladet. Boken beskrivs som en psykologisk roman, men jag skulle nog kalla det en vanlig deckare. Boken utspelar sig i Skövde med omnejd, och förutom poliserna på Skövde polisstation lär vi känna några journalister på tidningen Västgöta-Nytt, framför allt Julia Almliden och Ing-Marie Andersson.
En småbarnsmamma som saknats en tid hittas död, och man tror först att hon begått självmord, men det visar sig att det inte stämmer. Polisen lyckas inget vidare med utredningen, och de två journalisterna upptäcker flera saker som polisen missat. Det känns lite osannolikt att polisen skulle vara så här slarvig.
Parallellt får vi läsa om en anonym person som planerar att döda den far som så länge plågat henne och hennes syskon. Där känns också stycket om när personen lyckas stjäla ett slags starkt morfin som används för att söva djur lite osannolikt. Det handlar om hur noga medicinerna bevakas, och sedan är det hur lätt som helst att nappa åt sig det.
Dessutom är boken tyvärr lite slarvigt korrekturläst. Det förekommer dålig grammatik, och till och med något stavfel. En mjölktetra har väl ändå vält, inte vällt?
Jag hade funderat på att läsa uppföljaren Fotografiet, och har till och med reserverat den på biblioteket, men jag tror jag hoppar över den. Det finns så många mycket bättre deckare. Det här gav inte så mycket mersmak.
