karinboktok.blogg.se

Att läsa är att leva. Här skriver jag om böcker jag läst. Utbudet är blandat, men deckare dominerar.

Rolig, sorglig och härlig

Publicerad 2016-01-28 19:57:00 i

Rabbit Hayes har nio dagar kvar att leva. När boken börjar skrivs hon in på ett hospice. Vi får följa hennes sista nio dagar, samtidigt som vi får tillbakablickar på livet som det var när Rabbit var barn, tonåring och ung vuxen.
 
Den här boken är så härlig. Det är klart att den är sorglig på sitt sätt, Rabbit är ju döende. Samtidigt kan man inte annat än älska Rabbits underbara familj, och även Rabbit själv. Vi möter hennes stora kärlek, Johnny, och hennes underbara föräldrar som bara gör så gott de kan, och därför är förlåtna, trots att de inte alltid lyckas. Vi möter Rabbits syster Grace och hennes stora familj, hennes bror Davey och hans amerikanska på-sätt-och-vis-familj. Vi möter Rabbits bästa vän Marjorie. Och, förstås, vi möter Rabbits älskade dotter, tolvåriga Juliet.
 
Boken Rabbit Hayes sista dagar är skrivien av Anna McPartlin, och på något sätt liknar den inget annat.Men det är verkligen en fantastisk bok. Man blir ledsen och man blir glad, allt i en härlig blandning. Missa inte den här boken! Jag läser på nätet om någon som tycker att den är platt och smörig, och inte alls engagerar. Vilken tur att vi gillar olika saker här i världen!
 
 

Mysig bok att sjunka in i

Publicerad 2016-01-24 14:25:04 i

Tiilbaka till Black Rabbit Hall av Eve Chase är en harmonisk bok. Man blir glad när man läser den, även om den innehåller en del otrevligheter. Jag liksom sjunker in i boken, och befinner mig på Black Rabbit Hall tillsammans med personerna i boken. Det brukar vara ett bra betyg, tycker jag, när man liksom flyttar in i boken.
 
Precis som de flesta böcker nuförtiden (känns det som) utspelar sig boken i två olika tider, som varvas. Dels är det nutid, dels är det 1960-tal (och framåt). På 1960-talet är Black Rabbit Hall - som egentligen heter Pencraw Hall, och ligger i Cornwall - sommarbostad för den stora, bohemiska och lyckliga familjen Alton. Ja, lyckliga tills något fruktansvärt inträffar. Då förändras allt. Ingenting blir detsamma mer, för någon av medlemmarna i familjen Alton.
 
I nutid är det Lorna och hennes fästman som letar efter ett ställe där de kan gifta sig och ha bröllopsfest. Lorna vill absolut ha bröllopet i Cornwall, dit hennes mamma ofta tog med henne som barn. Nu har mamman nyligen gått bort, och det känns viktigt för Lorna att leta efter det rätta stället i Cornwall. Hennes fästman Jon är inte lika övertygad, och mer oense blir de när de hittar Black Rabbit Hall. Stället är nedgånget och förfallet, och Jon ser det som omöjligt att detta är deras drömställe. Lorna dras till huset och egendomen, och är fullständigt övertygad om att det är just här hon ska gifta sig. Vad är det med Black Rabbit Hall som förtrollar henne?
 
Jag ska inte berätta mer här. Givetvis hör de två historierna ihop, på ett inte helt oväntat men ändå ganska överraskande sätt, och givetvis är det en happy happy ending. Men varför inte? Jag tycker det är mysigt med happy end-böcker emellanåt, kanske som en motvikt mot alla deckare jag läser, vem vet? Jag gillade den här boken!
 

Lättläst, varm och gripande

Publicerad 2016-01-18 18:06:00 i

De föräldralösa av Christina Baker Kline är en av de bättre böcker jag läst på ett tag. Det är en bok som stannar i minnet. Den ena av de två parallellhistorierna handlar om sjuttonåriga Molly, som bott i otaliga fosterhem, och som nu ska göra samhällstjänst (hon har stulit en bok på biblioteket) hos en 91-årig dam, och hjälpa till att röja hennes vind.
 
Den andra historien handlar förstås om Vivian, den 91-åriga damen, och om hennes uppväxt. Och den är dramatisk så det räcker. Som barn kom hon från det fattiga Irland med sin familj för att söka lyckan i USA. Nio år gammal förlorar hon sin familj i en brand, och hon hamnar på ett s k barntåg (i original heter boken Orphan Train) tillsammans med massor av andra föräldralösa barn. De färdas på tåget genom USA, och auktioneras ut till familjer, där de flesta ser dem som en chans att få extra arbetskraft. I alla fall de lite äldre barnen. Har de tur hamnar de hos snälla familjer, men motsatsen är vanligare. Vi får följa Vivian genom ondska, fattigdom och svält, men också genom kärlek, vänskap och lycka. 
 
När Molly och Vivian röjer vinden minns Vivian mycket från sin barndom som hon förträngt, och hon berättar saker för Molly, som hon inte berättat för någon annan. Molly hjälper henne att börja forska i hennes liv, och ingen av dem kunde väl föreställa sig vad detta skulle leda till.
 
Jag tyckte jättemycket om den här boken. Den var lättläst, gripande och varm, och samtidigt tar den upp en företeelse i USA som i alla fall inte jag hade hört talas om tidigare; The Orphan Trains. Det är förstås en roman, men tågen har funnits, och författaren har intervjuat många som själva rest med tågen när de var barn.
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela