Lättläst, varm och gripande
De föräldralösa av Christina Baker Kline är en av de bättre böcker jag läst på ett tag. Det är en bok som stannar i minnet. Den ena av de två parallellhistorierna handlar om sjuttonåriga Molly, som bott i otaliga fosterhem, och som nu ska göra samhällstjänst (hon har stulit en bok på biblioteket) hos en 91-årig dam, och hjälpa till att röja hennes vind.
Den andra historien handlar förstås om Vivian, den 91-åriga damen, och om hennes uppväxt. Och den är dramatisk så det räcker. Som barn kom hon från det fattiga Irland med sin familj för att söka lyckan i USA. Nio år gammal förlorar hon sin familj i en brand, och hon hamnar på ett s k barntåg (i original heter boken Orphan Train) tillsammans med massor av andra föräldralösa barn. De färdas på tåget genom USA, och auktioneras ut till familjer, där de flesta ser dem som en chans att få extra arbetskraft. I alla fall de lite äldre barnen. Har de tur hamnar de hos snälla familjer, men motsatsen är vanligare. Vi får följa Vivian genom ondska, fattigdom och svält, men också genom kärlek, vänskap och lycka.
När Molly och Vivian röjer vinden minns Vivian mycket från sin barndom som hon förträngt, och hon berättar saker för Molly, som hon inte berättat för någon annan. Molly hjälper henne att börja forska i hennes liv, och ingen av dem kunde väl föreställa sig vad detta skulle leda till.
Jag tyckte jättemycket om den här boken. Den var lättläst, gripande och varm, och samtidigt tar den upp en företeelse i USA som i alla fall inte jag hade hört talas om tidigare; The Orphan Trains. Det är förstås en roman, men tågen har funnits, och författaren har intervjuat många som själva rest med tågen när de var barn.
