karinboktok.blogg.se

Att läsa är att leva. Här skriver jag om böcker jag läst. Utbudet är blandat, men deckare dominerar.

Vackert, eftertänksamt och helt fantastiskt

Publicerad 2016-03-30 21:16:19 i

Bill Cleggs bok Familjen jag hade har nominerats till både Man Booker Prize och National Book Award 2015. Och det finns definitivt en anledning, även om jag inte vet exakt vad dessa båda priser står för. Men det här är en bok som förtjänar att belönas på mer än ett sätt. Jag citerar en text från förlaget (det brukar jag inte göra, men det här känns rätt klockrent).
 
"Natten före hennes dotters bröllop slås June Reids liv i spillror. I ett ögonblicks verk förlorar hon alla hon älskar: sin före detta make, sin pojkvän, sin dotter och dotterns blivande man. Hela sin familj.

Ensam och utan mål sätter hon sig i sin bil och kör västerut. Hon lämnar allt bakom sig: det lilla samhället i Connecticut, människorna där. Runtomkring henne finns alla som berörs av det som inträffat. Alltifrån pojkvännens mamma, som kvar i staden får handskas med trångsynt skvaller och spekulationer, till paret vars motell vid Stillahavskusten blir Junes tillflyktsort. Deras röster blandas, och fram träder historien om den tragedi som länkat dem samman."
 
Det är ju en fruktansvärd ram för historien egentligen, men det fungerar. Man får höra olika personers berättelser, varvade med varandra. Det är ju numera ett ganska vanligt sätt att skriva en bok, men det är inte alltid jag är så imponerad av det. Men här fungerar det verkligen! Det för historien framåt, och man får gradvis reda på vad som hänt, och vilken plats de olika personerna tar i berättelsen. Det är vackert, stillsamt, eftertänksamt, ibland grymt, men sammanfattningsvis helt fantastiskt. Det här är en bok som jag tycker förtjänar att läsas!
 

Sann berättelse om pingvin som fångar ditt hjärta

Publicerad 2016-03-28 17:09:00 i

När jag läste om Tom Michells bok Pingvinlektionerna visste jag att jag måste läsa den boken. Den verkade helt oemotståndlig. Och ja, jag tyckte väldigt mycket om den. Mina förväntningar var höga, så kanske hade jag väntat mig ytterligare lite, lite till av den. Men det ska absolut sägas att boken är både charmig och läsvärd.
 
Det här är den sanna berättelsen om brittiske Tom Michell som på 70-talet fick jobb som lärare på en internatskola i Argentina. Under en semester i Ururguay får han syn på en oljeskadad pingvin, den enda som överlevt bland en mängd pingviner, som det verkar. Tom tar spontant med sig pingvinen hem till lägenheten han lånar av några vänner, och tar itu med att göra ren den. När han väl är färdig med det och ska släppa den på stranden igen, vägrar pingvinen att ge sig iväg. Han följer envist med Tom, som blir tvungen att smuggla pingvinen över gränsen till Argentina, och ta med den hem till campus. Pingvinen, som döps till Juan Salvador (som tydligen är det spanska namnet på måsen Jonathan Livingstone Seagull, som det skrivits en annan fantastisk bok om) med tillnamnet Pinguino, gör sig snabbt hemmastadd på skolan, och charmar såväl elever som personal.
 
Boken handlar om Juan Salvadors liv på internatskolan, och hur han lever där, och hur Tom lär sig mer och mer om pingviners beteende tack vare Juan. Men vi får också läsa en del om Toms övriga strapatser i Sydamerika.
 
Boken är som sagt charmig, men kanske lite återhållsam. Kanske är det att Michell är en stram äldre brittisk gentleman när han väl skriver boken, vilket ju är gott och väl 40 år efter att han träffade Juan Salvador. Eller så bara väntade jag mig ännu lite mer. Men jag skulle råda vem som helst att läsa boken - man kan inte låta bli att älska Juan Salvador Pinguino!
 

Anna Jansson är lättuggad men aktuell

Publicerad 2016-03-25 18:27:39 i

Jag tror att jag skrivit det förr - Anna Jansson är duktig på att pricka aktuella teman i sina Maria Wern-deckare. Hon prickade t ex in fågelinfluensan när den var aktuell, och det har också handlat om barn som utnyttjas, faran med att leva sitt liv på nätet, och en hel del annat.
 
Den senaste boken, Rädslans fångar, handlar bland annat om konstigt väder, vilket ju varit högaktuellt. Kallt mitt i sommare, översvämningar, solstormar och annat. Sedan kanske den undergångssekt som förekommer i boken inte känns helt realistisk, och vi får också läsa om en jättelik cannabisodling på Gotland, och om politiker som vill legalisera cannabisanvändande. Det spretar rätt mycket, särskilt när Maria Werns nyblivne man Björn har en rejäl överraskning att ge henne, en som förändrar Marias och hennes familjs liv i grunden. Många olika trådar alltså, men i slutet visar sig förstås alltihop hänga samman på ett elegant sätt. Det jag kan reta mig på med Maria Wern-deckarna är att precis alla i handlingen alltid verkar ha relationer till varandra, vara gifta eller släkt med varann. Jag menar, ja, Gotland är litet, men det blir nästan lite löjligt.
 
Som vanligt med Anna Janssons deckare är boken lättläst, ja nästan lättuggad, och jag slukar den på ett dygn eller så. Också som vanligt kommer jag sannolikt inte att komma ihåg mycket av handlingen om ett par månader, men som lättuggad underhållning duger den gott. Dessutom ska man ju läsa deckare under påsken, om man ska tro norrmännen, som ju myntat uttrycket Påskekrim.
 
 
 
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela