karinboktok.blogg.se

Att läsa är att leva. Här skriver jag om böcker jag läst. Utbudet är blandat, men deckare dominerar.

Vackert, eftertänksamt och helt fantastiskt

Publicerad 2016-03-30 21:16:19 i

Bill Cleggs bok Familjen jag hade har nominerats till både Man Booker Prize och National Book Award 2015. Och det finns definitivt en anledning, även om jag inte vet exakt vad dessa båda priser står för. Men det här är en bok som förtjänar att belönas på mer än ett sätt. Jag citerar en text från förlaget (det brukar jag inte göra, men det här känns rätt klockrent).
 
"Natten före hennes dotters bröllop slås June Reids liv i spillror. I ett ögonblicks verk förlorar hon alla hon älskar: sin före detta make, sin pojkvän, sin dotter och dotterns blivande man. Hela sin familj.

Ensam och utan mål sätter hon sig i sin bil och kör västerut. Hon lämnar allt bakom sig: det lilla samhället i Connecticut, människorna där. Runtomkring henne finns alla som berörs av det som inträffat. Alltifrån pojkvännens mamma, som kvar i staden får handskas med trångsynt skvaller och spekulationer, till paret vars motell vid Stillahavskusten blir Junes tillflyktsort. Deras röster blandas, och fram träder historien om den tragedi som länkat dem samman."
 
Det är ju en fruktansvärd ram för historien egentligen, men det fungerar. Man får höra olika personers berättelser, varvade med varandra. Det är ju numera ett ganska vanligt sätt att skriva en bok, men det är inte alltid jag är så imponerad av det. Men här fungerar det verkligen! Det för historien framåt, och man får gradvis reda på vad som hänt, och vilken plats de olika personerna tar i berättelsen. Det är vackert, stillsamt, eftertänksamt, ibland grymt, men sammanfattningsvis helt fantastiskt. Det här är en bok som jag tycker förtjänar att läsas!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela