karinboktok.blogg.se

Att läsa är att leva. Här skriver jag om böcker jag läst. Utbudet är blandat, men deckare dominerar.

Fyra noveller av P D James

Publicerad 2016-11-27 15:57:59 i

P D James är ju alltid P D James, och hon är nästan alltid bra. De här fyra novellerna man skakat fram ur någon gömma för att kunna ge ut boken Mistlar och mord lagom till jul hör väl inte till det bästa hon skrivit, men det är inte dåligt heller.
 
De fyra berättelserna heter Julens tolv ledtrådar, Mistelmorden, Ett mycket ovanligt mord och Boxedalearvet. Alla utspealr sig kring jul, och i två av dem finns Adam Dalgliesh med. Jag ska inte berätta så mycket om innehållet, utan nöjer mig med att konstatera att kriminalnoveller är en svår genre. Det är så mycket man behöver ha med i ett litet format. Min husgud Agatha Christie har väl lyckats med några, men de flesta av hennes noveller kommer långt efter de flesta av hennes romaner, tycker jag. Lite så är det väl här också, även om jag uppskattade att läsa P D James igen. Det blir ju tyvärr inga fler böcker från hennes penna...
 
 

Rättegångsthriller som fastnar i minnet

Publicerad 2016-11-27 15:50:23 i

I mars nästa år är det dags igen för tidningen Vi:s litteraturkryssning. En av de författare som kommer med är Malin Persson Giolito, så jag tänkte att det vore skoj att läsa något av henne. Hennes senaste bok, Störst av allt, betecknas som en rättegångsthriller (vad nu det är?) och fick just pris av Svenska deckarakademin.
 
Ja, boken består faktiskt av en rättegång, med inskjutna tillbakablickar på det skeende som ledde fram till rättegången. Därför vet man inte så väldigrt mycket till att börja med, annat än att huvudpersonen, Maja, en artonårig gymnasist, tydligen står infor rätta för något fruktansvärt. Men har hon gjort det eller inte? Och om hon gjort det, hur kom det sig att hon gjorde det? Och om inte, varför är hon misstänkt för brottet?
 
Maja och hennes kompisar bor i Djursholm, och det finns mycket pengar. Majas pojkväns pappa är stormrik, men frågan är om man är så mycket lyckligare bara för att man har pengar. När man läst den här boken är man ganska säker på att svaret på den frågan är nej.
 
Jag gillar den här boken. Den fastnar mycket i minnet, och man funderar på hur det kunde bli som det blev. Det ska bli intressant att höra författaren berätta om boken.
 

Spännande men med konstigt slut

Publicerad 2016-11-27 15:42:47 i

Arton grader minus är Stefan Ahnhems tredje deckare. Jag har läst även de två första, Offer utan ansikte och Den nionde graven, och gillade dem båda. Ahnhem har skrivit tv-manus förut, vilket märks på hans sätt att skriva. Det är spännande och det går i ett rasande tempo, med täta scenväxlingar. 
 
Jag gillar den här boken också, men som med många andra författare som skriver böcker som påminner om varandra en del är det någonstans vid tredje boken man börjar känna igen sig rätt mycket. Jag tycker det är kul att träffa Fabian Risk, hans familj och hans kollegor igen. Intrigen den här gången känns ganska otrolig, men det gör inte så väldigt mycket när man läser det som en saga, mer eller mindre. Den här gången är Fabian Risks familj väldigt inblandaad i det som händer, nästan lite för mycket för att det ska vara trovärdigt, men okej då.
 
Det som stör mig mest med den här boken är faktiskt slutet. Jag förstår inte de två sista sidorna? Är det någon slags förklaring till vad som hänt i boken? I så fall är det väldigt luddigt. Eller är det en cliffhanger för nästa bok? Väldigt oklart där också i så fall. Jag hade velat förstå de sidorna. Därför blev slutet hängande lite i luften för mig, och det är synd. Jag lär väl märka med nästa bok, om det är en cliffhanger eller inte.
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela