karinboktok.blogg.se

Att läsa är att leva. Här skriver jag om böcker jag läst. Utbudet är blandat, men deckare dominerar.

Nya Kallentoft en besvikelse

Publicerad 2016-10-30 14:23:36 i

Jag har troget följt Mons Kallentofts Malin Fors genom fem böcker i årstidsserien och fyra böcker i elementserien. Jag har tyckt att allihopa varit rätt okej, men vissa bättre och andra svagare. Nu har första bokemn kommit i en serie som tydligen ska få namn efter de fem sinnena. Den heter Djävulsdoften, och Malin Fors befinner sig i Thailand. Efter att inte ha kunnat få bukt med sitt drickande efter att Daniel lämnat henne skickas hon på rehab i Medelpad. Men inte heller då lyckas hon släppa spriten. Som en sista chans får hon jobbet som sambandsofficer på svenska ambassaden i Thailand. En nystart, är det tänkt. Hur nu någon tänkte. Att skicka en alkoholist till ett land där spriten är billig och det sups friskt var kanske inte så genomtänkt?
 
En svensk kvinna hittas mördad i Bangkok. Malin blir mer inblandad i fallet än hon tänkt sig. Hon ska inte delta aktivt i polisarbetet, men det kan hon förstås inte låta bli. Hon samarbetar snart med en thailändsk kollega, och givetvis blir fallet farligt för henne. Under tiden fortsätter hon att dricka ohejdat, trot s att hennes kollegor försöker hejda henne.
 
Jag börjar faktiskt bli lite trött på Malin och hennes supande. Den här boken är mer supande än det är deckargåta, känns det som. Det här är nog den sämsta Malin Fors-deckaren hittills, och fortsätter det så här vete sjutton om jag fortsätter att följa serien. Men jag får väl ge nästa bok en chans också, om än med viss tvekan...
 

Beckomberga som skådeplats för mord

Publicerad 2016-10-27 13:58:00 i

Tove Alsterdals förra deckare, Låt mig ta din hand, utspelade sig delvis i Jakobsberg, där jag tillbringat mycket tid under min uppväxt. Därför var det lite speciellt att läsa den, man kände igen hus och kvarter och andra kännemärken.
 
Alsterdals nya bok, Vänd dig inte om, handlar om ett område jag känner till sämre, om än jag åkt förbi det med bussen ganska mycket när jag var tonåring; det före detta mentalsjukhuset Beckomberga, väster om Stockholm, som nu omvandlats till flotta och dyra bostäder. Svante Levander bor där med sin nya kvinna, Jannike. En sen kväll mördas Svante, och hans förra fru, Eva, som fanns i närheten, blir misstänkt för mordet. Den enda som kanske skulle ha kunnat se något, och därför skulle kunna hjälpa Eva att bevisa hennes oskuld, är en romsk kvinna som satt utanför den kvällsöppna butiken och tiggde. Eva ger sig ut på jakt efter kvinnan, en jakt som leder henne till Rumänien.
 
Jag tycker bra om den här boken. Den är spännande och känns angelägen. Det enda jag är lite besviken på är slutet. Jag tycker inte den håller riktigt ihop på slutet, och jag känner mig som om jag blir lämnad med några frågetecken som inte rätas ut. Det stör mig. Men annars gillar jag som sagt boken. Tove Alsterdals böcker är överlag klart läsvärda. Har du inte provat henne, gör det! Hennes böcker är helt fristående från varandra. De har ingen återkommande huvudperson. Det kan jag uppleva som lite befriande, även om jag egentligen inte har något emot att återknyta bekantskapen med folk. Men det blir ju egentligen mer trovärdigt så här.
 

Om svenska utvandrare i Minnesota

Publicerad 2016-10-23 12:07:55 i

Ola Larsmo är kulturskribent på DN, och där har han tydligen skrivit om Swede Hollow, som är en plats i St Paul, Minnesota, och som också är titeln på hans nya bok. Swede Hollow är en roman, men det märks att Larsmo forskat mycket kring Swede Hollow. Det är ett område i storstaden St Paul, som vid den tid då huvuddelen av romanen utspelar sig (förra sekelskfitet och tidigt 1900-tal) sågs som ren slum. Här samlades fattiga svenskar som av olika orsaker hoppades finna lyckan i Amerika. Vi får följa familjen Klar, familjen Lundström, Inga som hoppas "få plats" i St Paul, och några till.
 
Nu har jag bott ett år inte alltför långt från St Paul, vilket kanske gjorde mig lite mer intresserad av den här boken. Inte så att jag kände till Swede Hollow, eller Svenska Dalen, som det kallas i boken, men ändå. Och boken är verkligen läsvärd. Vi får följa de svenska familjerna genom deras vedermödor, och tills i alla fall somliga av dem får det lite bättre. I familjen Klar är det framför allt äldsta dottern Ellen som har ambitionen att ta sig ifrån Svenska Dalen, och så småningom får hon chansen. För andra, som David Lundgren, går det sämre.
 
Man kommer verkligen de svenska familjerna inpå livet, och det är intressant att läsa om hur besvärligt de hade det, och hur illa sedda de var, med tanke på debatten om invandrare i Sverige idag. Det här är inte mer än ungefär 120 år sedan, och då var det vi svenskar om flydde. Hur ser det ut om ytterligare 120 år?
 
Jag kan verkligen rekommendera Swede Hollow. Den är både lättläst och intressant, och man får sig till livs ett stycke svensk utvandrarhistoria som skiljer sig en del från Vilhelm Mobergs skildring.
 
 
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela