karinboktok.blogg.se

Att läsa är att leva. Här skriver jag om böcker jag läst. Utbudet är blandat, men deckare dominerar.

Mycket bättre än väntat

Publicerad 2017-08-24 22:39:00 i Allmänt,

När jag började läsa Som om du inte fanns av Kate Eberlen hade jag måttliga förväntningar. Visst, jag hade läst om boken och den verkade bra, men det var ingen författare jag kände till, och boken är på över 500 sidor. Då krävs det lite extra för att intresset ska hålla i sig.
 
Och se, den hade just det där lilla extra som gör att man ser fram emot nästa tillfälle i läsfåtöljen, och som gör att man när boken är utläst saknar den litegrann och undrar vad som egentlgien händer nu med huvudpersonerna.
 
Tess är ute och tågluffar med kompisen Doll. I italienska Florens ber de en brittisk kille att ta ett kort på dem. Det är Gus. Han är i Florens med sina föräldrar för att försöka komma över att hans bror dött i en skidolycka. De sneglar på varandra, Tess och Gus, men mer blir det inte. Då.
 
Under de kommande cirka femton åren kommer Gus och Tess vägar faktiskt att korsas ett antal gånger, fast lite så där vid sidan om verkligheten. De kanske är på samma konsert, eller Tess jobb ligger intill Gus lägenhet. De stöter faktiskt ihop några gånger, men greppar det inte riktigt.
 
Under tiden går deras liv vidare.
 
Tess mamma dog i bröstcancer strax efter tågluffen, och Tess 18 år får hela ansvaret för lillasystern Hope som bara är fem år. Bröderna har andra liv, och pappan tycks förutsätta att Tess ska avstå från sina planerade universitetsstudier och ta hand om Hope. Hope är ett speciellt barn. Så småningom får hon diagnosen Aspergers. Hur ska Tess nånsin kunna släppa ansvaret för henne?
 
Gus pluggar mot sin vilja till läkare. Brodern Ross var läkarstudent när han omkom, och nu känner Gus föräldrarnas förväntan på honom att gå i broderns fotspår. Och det är inte det enda sätt han går i broderns fotspår...
 
I bokens sista del träffas Gus och Tess igen. Båda har de åkt tillbaka till Florens av olika anledningar, och äntligen korsas deras vägar på riktigt. Och trots detta blir det aldrig sirapssött, utan bara varmt och engagerande. Kanske för att det händer mycket i de två huvudpersonernas liv, och det är många jobbiga saker. Ändå blir boken aldrig tung, utan man bara sugs in i den och vill läsa vidare. En riktigt bra bok, dessutom med ett vackert omslag!
 
 
 
 
 

Intelligent feelgood i mysig Cornwallmiljö

Publicerad 2017-08-21 21:15:46 i Allmänt,

Den som följt min blogg vet att jag gillar att läsa feelgood. Men också att jag definitivt tycker att det finns bra feelgood, och mindre bra feelgood. Lucy Diamonds bok Strandcaféet tillhört definitivt den första sorten. Den är lättläst men ändå med lite substans, den är rolig och inte snyftig eller sentimental så att det stör.
 
När Evies älskade moster Jo dör ärver Evie hennes lilla strandcafé i Cornwall. Evie har bpde sambo och jobb i Oxford, och funderar både på att sälja caféet - det tycker hennes föräldrar och systrar att hon ska - och att sköta det på distans. Snart nog kommer hon underfund med att sälja det vill hon inte. Det vore ett svek mot moster Jo. Hon åker till Cornwall och försöker hålla caféet flytande. Det går så där, med tanke på att servistrisen stjäl och kocken latar sig och sedan säger upp sig. Dessutom finner Evie snart att hon itne längre har varken bostad eller sambo. Hon satsar allt på ett kort, åker till Cornwall och bestämmer sig för att satsa på caféet under sommaren.
 
Först verkar lokalbefolkningen tveksamma till henne, men vartefter går det bättre, och när Evie hittar pålitliga anställda går det plötsligt riktigt bra. Men vilken hemlighet ruvar hennes nya kock på? Och ska hon verkligen stanna i Cornwall, hon som inte brukar lyckas med något hon företar sig.
 
Som jag skrev i början är det här en riktigt bra feelgood. Den som vill läsa något lättsamt, roligt men ändå inte intelligensbefriat kan gott ge den här boken en chans.
 

Spännande om kidnappade diplomater i Kabul och mord i Stockholm

Publicerad 2017-08-21 21:06:46 i Allmänt,

Fyra dagar i Kabul är Anna Tells debutroman, en spänningsroman, men det sägs att det är första delen i en planerad serie om förhandlaren Amanda Lund.
 
Jag läste en intervju med Anna Tell ungefär samtidigt som jag började läsa boken, och hon bland annat att hon ville ha en huvudperson som hade ett vanligt liv vid sidan av polisarbetet. Och ja, det kan man kanske säga att Amanda har. Hon är älskarinna åt en gift man, men det finns det ju fler än hon som är.
 
Amanda är i Afghanistan när två diplomater kidnappas i Kabul, och hon blir satt på att försöka finna dem. Men hon är inte den enda som jagar dem. Och vad sysslar egentligen Sveriges ambassadör i Kabul, Sven Leijonhufvud, med? Han beter sig mycket märkligt, och verkar inte alls vilja samarbeta med Amanda.
 
Samtidigt planerar man på UD i Stockholm för ett afghanskt statsbesök. Samtidigt mördas en ungman i Stockholm. Varför försöker man på alla sätt mörka det mordet? Och vad vet de diplomater som ska till Stockholm om kidnappningen i Kabul?
 
Det låter som om det är många trådar att hålla reda på, men det är faktiskt inte så farligt. Man kommer snart in i boken och fattar tycke för Amanda och hennes kollegor. Ambassadören och några personer på hög nivå i Stockholm är så elakt skildrade att jag hoppas det är karikatyrer. Jag hoppas verkligen att våra höga styrande inte är så här korkade...
 
Jag tyckte det här var en ganska imponerande debut, men så har Anna Tell jobbat inom såväl polisen som försvaret, och det märks. Inte för att jag kan så mycket om vapen, angrepp osv, men det känns trovärdigt. Jag läser gärna vidare om Amanda Lund!
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela