karinboktok.blogg.se

Den som följt min blogg vet att jag gillar att läsa feelgood. Men också att jag definitivt tycker att det finns bra feelgood, och mindre bra feelgood. Lucy Diamonds bok Strandcaféet tillhört definitivt den första sorten. Den är lättläst men ändå med lite substans, den är rolig och inte snyftig eller sentimental så att det stör.

 

När Evies älskade moster Jo dör ärver Evie hennes lilla strandcafé i Cornwall. Evie har bpde sambo och jobb i Oxford, och funderar både på att sälja caféet - det tycker hennes föräldrar och systrar att hon ska - och att sköta det på distans. Snart nog kommer hon underfund med att sälja det vill hon inte. Det vore ett svek mot moster Jo. Hon åker till Cornwall och försöker hålla caféet flytande. Det går så där, med tanke på att servistrisen stjäl och kocken latar sig och sedan säger upp sig. Dessutom finner Evie snart att hon itne längre har varken bostad eller sambo. Hon satsar allt på ett kort, åker till Cornwall och bestämmer sig för att satsa på caféet under sommaren.

 

Först verkar lokalbefolkningen tveksamma till henne, men vartefter går det bättre, och när Evie hittar pålitliga anställda går det plötsligt riktigt bra. Men vilken hemlighet ruvar hennes nya kock på? Och ska hon verkligen stanna i Cornwall, hon som inte brukar lyckas med något hon företar sig.

 

Som jag skrev i början är det här en riktigt bra feelgood. Den som vill läsa något lättsamt, roligt men ändå inte intelligensbefriat kan gott ge den här boken en chans.