karinboktok.blogg.se

Att läsa är att leva. Här skriver jag om böcker jag läst. Utbudet är blandat, men deckare dominerar.

Lucy Dillon är pålitlig - man vet vad man får

Publicerad 2017-08-01 21:18:00 i Allmänt,

Allt jag önskade är Lucy Dillons sjunde bok på svenska, och jag har läst samtliga. Jag tycker att hennes böcker är bra avkoppling att sticka emellan alla deckare jag läser med. Det här är klassisk feelgood. Lucy Dillon är sig lik. Man vet att hennes böcker alltid utspelar sig delvis eller helt i Longhampton, och man är helt säker på att det finns minst en hund som spelar en viktig roll. I det här fallet är det två mopsar som heter Bumble och Bee.
 
Trots att det alltså är myket man känne rigen, tycker jag ändå att Dillon lyckas variera sig. En orsak är väl att hon låter olika personer i Longhampton spela huvudrollen i de olika böckerna, vilket gör att man vid det här laget träffat rätt många av Longhamptons två- och fyrbenta invånare.
 
I den här boken är det Eva Quinn, matte till nyss nämna mopsar, som kliver fram. Andra huvudpersoner är hennes bror Patrick, hans fru Caitlin och deras två barn, Joel och Nancy. När det knakar i föräldrarnas äktenskap, blir fyraåriga Nancy plötsligt tyst.  Hon talar i princip inte alls. Men när hon träffar Bee och framför allt Bumble, då är det något som händer.
 
Det är som sagt en klassisk Dillon. Lite bekymmer, lite olyckor, ganska mycket trivsamheter och en del kärlek. Och så mycket hundar förstås. Och ett lyckligt slut. Det är liksom obligatoriskt i den här sortens böcker. Och det är som det ska vara. Jag känner mig rätt belåten när jag läst ut den här boken, men det är nog bra att det lär ta runt ett år innan nästa bok av Lucy Dillon kommer. Det skulle kunna bli jobbigt i för stora doser. Som det är nu är det bra.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela