karinboktok.blogg.se

Att läsa är att leva. Här skriver jag om böcker jag läst. Utbudet är blandat, men deckare dominerar.

Louise Penny tillbaka igen

Publicerad 2017-12-30 13:05:34 i Allmänt,

Kanadensiska Louise Penny och hennes deckare om kommisarie Armand Gamache och hans team, och personerna i den lilla byn Three Pines, brukar marknadsföras som en modern Agatha Christie. Och tja, kanske det. Givetvis är de modernare, givetvis är de betydligt tjockare (på Christies tid var en deckare i princip aldrig på över 200 sidor), men visst, det är lite mysigt, det är lite av det slutna rummet, alltså att det är en begränsad krets misstänkta som man får lära känna.
 
Årets Louise Penny heter En ljusets lek, och jag tycker riktigt bra om den. Det kanske är en av hennes bästa, rentav.
 
När Clara Morrow, konstnär i Three Pines, äntligen blivit upptäckt, och ska få ha en separatutställning i Montreal, är väl allt toppen? Nja, kanske inte riktigt. Morgonen efter vernissagen med åtföljande fest hemma i Three Pines, hittass en kvinna död i paret Morrows trädgård. Och så småningom visar det sig att Clara mycket väl vet vem kvinnan är.  Men de har inte haft kontakt på många år. Hur har hon hamnat där? Och varför har hon blivit mördad?
 
Armand Gamache och hans kollegor har mycket att undersöka. Under tiden gnisslar det en del bland invånarna i Three Pines. Kan Peter Morrow hantera sin frus nya framgång? Kan krögaren Olivier, som i förra boken misstänktes för mord, senare friades, men ändå gjorde en del mindre trevliga saker mot en av byns invånare, kan han återta sin plats i byn på ett självklart sätt, eller är han dömd att vara en perifer figur i fortsättningen. Kan byborna förlåta honom och kan han förlåta Gamache?
 
Jean-Guy Beauvoir, Gamaches kollega, har sina demoner att brottas med, och allt kan han inte berätta för sin chef.
 
Det här är en ganska klassisk Louise Penny, och det betyder att det är en riktigt bra deckare! Enough said.
 

Lysande debutroman om familjehemligheter

Publicerad 2017-12-30 12:50:00 i Allmänt,

Min mammas hemlighet är Nikola Scotts debutroman, och det är definitivt ingen dålig debut! Jag sträckläser i princip de drygt 400 sidorna, som känns som färre. Man vill liksom inte släppa boken, utan vill bara läsa lite till, och lite till. Det är en alldeles lysande bok!
 
När Addie och hennes familj samlas för att högtidlighålla ettårsminnet av hennes mors dödsdag, ringer det plötsligt på dörren. Där står en kvinna som säger att hon är Addies syster, ja hennes tvillingsyster till och med. Addie och hennes syster Venetia tror inte sina öron, och kör den främmande kvinnan på porten. Hur har hon mage att komma med sina lögner just denna dag? Men Den främmande kvinnan, Phoebe, ger sig inte. Hon söker upp Addie på nytt, och när Addie bestämmer sig för att tro på kvinnan, nystas en helt osannolik historia upp. 
 
Samtidigt får vi följa mamma Elizabeths barndom och tonår, och så småningom binds ju det hela ihop, och vi får klart för oss exakt vad som hänt. Det handlar om kärlek, svek, familjehemligheter, en chans att leva det liv man vill och mycket annat. Men det blir aldrig sådär smetigt romantiskt, utan det blir bara spännande och levande. Jag gillade den här boken jättemycket!
 
 
 

Del 2 i Hatet-trilogin är här

Publicerad 2017-12-30 12:39:00 i Allmänt,

För ett knappt år sedan kom boken Mannen som lekte med dockor av Magnus Jonsson. Det var första delen i en planerad trilogi, den så kallade Hatet-trilogin. Nu är del 2 här, och den heter Asätarna i Kungsträdgården.
 
Läser man mitt blogginlägg om den förra boken skulle jag nästan kunna kopiera en hel del av min synpunkter. Det är fortfarande högt tempo och andlöst spännande. Linn Ståhl är fortfarande en ganska osannolik hjältinna a la Lisbeth Salander, Erik Svensson är en rätt udda polis, och det är fortfarande rätt mycket namedropping när det gäller krogar, klädmärken och annat.
 
Med det sagt så gillar jag även den här boken, trots allt. Som en stunds underhållning i högt tempo är den inte dum alls. Boken börjar med att ett antal anställda som kommer ut från SE-Bankens kontor i Kungsträdgården blir nedskjutna av en krypskytt. Man misstänker ett nytt terroristdåd. Men det visar sig att alla de skjutna jobbade på samma avdelning på banken. Man kallar in KTH-doktoranden, krypteringsexperten och skateboardåkaren Linn Ståhl för att med hjälp av innehållet i offrens datorer försöka ta reda på mer. Och (givetvis) visar det sig att Linn också hittar trådar som leder mot hennes tidigare vendetta med högerextrema element. Och givetvis försöker hon ta hand om detta på egen hand. Kanske inte så intelligent... Och precis som i förra boken är det egentligen osannolikt att Linn överlever allt som händer henne. Men det är ju en saga...
 
Det är hyfsat förutsägbart om man läst första boken, för den här följer lite samma mönster, Men som sagt, som en stunds tidsfördriv duger den gott, och jag vill alldeles säkert läsa den sista delen i trilogin när den kommer också.
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela