Anna McPartlin igen!
För ett tag sedan bloggade jag om Rabbit Hayes sista dagar, en bok som jag gillade jättemycket. Den var rolig, sorglig, humoristisk, spännande, intressant - ja, allt på en gång. Och allt det där kan man säga om Anna McPartlins nya bok, Någonstans nära lyckan.
Boken handlar om Maisie, som bor i en liten irländsk by, och hennes två barn, Jeremy och Valerie. Det är tidigt 1990-tal. De bor tillsammans med Maisies alzheimerdrabbade mamma Bridie. Hon är frånskild från barnens pappa, som var våldsam mot henne, och i stort sett tycker hon att hon lever ett bra liv tillsammans med dem hon älskar. Så blir hon utbjuden på date, för första gången på evigheter. Hon kommer hem senare än planerat, och huset verkar lugnt. Men det visar sig senare att just den här kvällen har Jeremy försvunnit. Det har också hans bästa vän Rave.
Alla i byn är engagerade i letandet, men ingenstans finns pojkarna. Snart börjar ett rykte sprida sig - kanske var pojkarna inte bara vänner? Maisie vägrar lyssna på det örat. Innan vi fått höra hela sanningen är det många som fått fundera över sina värderingar, inte minst Maisie.
Det här är en härlig skildring, som man som sagt både kan skratta och gråta till. Skildringen av Bridies alzheimer är underhållande men ändå kärleksfull, och blir aldrig hånfull. En typiskt avkopplande bok, och jag läser väldigt gärna mer av Anna McPartlin. Enda invändningen jag har är den ganska enfaldiga svenska titeln på boken. Jag förstår att det kan vara svårt att översätta Somewhere inside of happy, men kanske kunde man ansträngt sig lite mer?
