Gripande och spännande
Jag har läst ett par deckare där de två danska författarna Agnete Friis och Lene Kaberböl skriver i par. Jag tyckte ganska mycket om dem, men det var något som gjorde att jag inte helt jublade. Nu har Agnete Friis skrivit thrillern Minnespusslet på egen hand, och den tycker jag väldigt mycket bättre om!
Ella växte upp i fosterhem, fick barn tidigt, blev omedelbart ensamstående, har aldrig haft ett jobb, utan går på understöd, men kämpar ändå för att få ihop tillvaron för sig och sonen Alex. Nu är hon 28 och sonen 11. När myndigheterna hotar att omhänderta Alex flyr Ella med honom till farmoderns gamla övergivna hus nära havet. Huset är ett ruckel, men det skrämmer inte Ella.
När Ella väl hamnar på den ort där hon tillbringade sina första år, kommer undanträngda minnen fram. Kanske gick inte saker till precis så som hon i alla år inbillat sig. Hon träffar barndomsvännen Thomas, som vill hjälpa henne. Men hon är inte van att ta emot hjälp, och stretar emot. Hon möter Barbara, en annan kvinna som verkar ha levt ett hårt liv. Hon ställer upp för Ella. Men för sent upptäcker Ella att Barbara kanske inte är den hon utger sig för att vara.
Jag gillar den här boken. Den är spännande, men inte deckarspännande. Eller, jo, kanske ibland. Men samtidigt är det mycket relationer, och man får en förståelse för hur det kan vara att leva i samhällets utkant, på marginalen. Att aldrig ha pengar, att alltid känna sig övervakad. Det känns trovärdigt. Kanske är slutet inte så trovärdigt, men det är okej, för man vill ju så gärna att det ska gå som det gör.
