karinboktok.blogg.se

Att läsa är att leva. Här skriver jag om böcker jag läst. Utbudet är blandat, men deckare dominerar.

Tillbaka på Yttre Hebriderna - snart också på riktigt!

Publicerad 2017-06-17 12:21:00 i Allmänt,

Nu är det semester som hägrar, så det blir nog inte så mycket skrivet här på ett tag. Vi har nämligen siktet inställt på Skottland! Bland annat tänker vi oss till Yttre Hebriderna, mycket tack vare skotske deckarförfattaren Peter Mays fantastiska Svarthuset-trilogi. Så vad är mer naturligt än att jag ville läsa om den för att komma i stämning. Böckerna åker med på resan, men hittills har jag hunnit en bit in i bok två, The Lewis Man (ja, jag har dem på engelska; på svenska heter den Lewismannen).
 
Ettan, The Blackhouse (Svarthuset) har jag plöjt de gångna två veckorna. Och jag mindes inte fel - det är en fantastisk bok, med fantastiska miljöskildringar från Yttre Hebriderna. Magiskt!
 
Kriminalkommissarie Fin Macleod skickas från Edinburgh till Yttre Hebriderna, där han växte upp, för att hjälpa till att lösa ett mord. Den mördade mannen är en gammal skolkamrat till Fin, och de närmast berörda är förstås också från Fins barndom. När Fin börjar nysta i fallet kommer händelser från barndomen upp, och saker som Fin förträngt kommer upp till ytan igen. 
 
Bland de viktiga händelserna i boken är gugafångsten. En guga är en unge av sjöfågeln havssula, om jag läser wikipedia rätt. Havssulorna häckar på en avlägsen klippö, Sula Sgeir, norr om Hebriderna, och varje år åker tolv män, varken mer eller mindre, till ön, lever där i två veckor, och fångar 2 000 gugor som de tar med sig hem. Guga anses vara en delikatess (fast jag tycker inte att det låter så gott när jag läser att det är som en blandning av anka och fisk, och smakar lite oljigt...). Och en fångstresa till Sula Sgeir i nutid, och en för cirka 20 år sedan är vad boken egentligen bygger på. Otroligt spännande, mycket välskriven och som sagt, magiska miljöskildringar. Det ska bli fantastiskt att komma dit!
 

Spännande men lite märklig bok

Publicerad 2017-06-13 10:59:20 i Allmänt,

Hon som kom före av JP Delaney sägs vara en psykologisk thriller, och jo, det kan man väl hålla med om. Den är spännade, och det är definitivt psykologi med i bilden. Men jag vet ändå inte. Jag blev lite besviken på det lite öppna och obeslutsamma slutet. Jag tyckte sådär om den här boken.
 
I fokus står ett högteknologiskt och spektakulärt hus. Den som vill flytta in som hyresgäst i huset måste följa ett antal mycket speciella regler som ägaren till huset satt upp. Det är över 200 mycket detlajerade regler, till exempel om vad man får förvara i huset. ÄNdå finns det männsiskor som vill bo där. Den första vi träffar är Emma, som varit med om ett inbrott, och därför tilltalas av alla de säkerhetsåtgärder som finns i huset. Vi får följa Emma växelvis med Jane som flyttar in i huset en tid senare. Hur lång tid senare är lite oklart.
 
Snart blir Jane fascinerad av Emma och hennes öde, och försöker ta reda på mer, något som inte ses med blida ögon av hennes hyresvärd. Jane märker snart att hon och Emma har mycket gemensamt. Är det därför hon blivit utvald att bo i huset?
 
Boken är som sagt spännande till största delen, men någonstans tappar författaren bort slutet tycker jag.
 

En liten pärla med betraktelser

Publicerad 2017-06-05 18:09:20 i Allmänt,

Titeln på Fredrik Backmans nya bok är nästan längre än själva boken. Eller, nej, det är den förstås inte. Men boken är på tunna 85 sidor, och titeln är Och varje morgon blir vägen hem längre och längre.
 
Jag hade först lite svårt att komma in i boken, och blev nästan lite irriterad på den.Det är ingen riktig handling, utan små betraktelser av farfar om hfarmor, som man förstår är död, hans son Ted, och framför allt sonsonen Noah. Farfar och Noah har ett alldeles speciellt förhållande. Farfar håller på att bli dement, och Noah och han pratar en hel del om hur det är att inte komma ihåg. Farfar berättar  också sina minnen, de han kommer ihåg, för Noah. Han förväxlar sosnsonen med sonen, och jag som fick se min mamma bli dement tycker att det är både fint och jobbigt att läsa om detta.
 
Så småningom kommer jag in i boken, och tycker till sist riktigt mycket om den. Det finns några citat som är helt underbara. Här kommer ett:
 
"-Vår lärare tvingade oss att skriva en berättelse om vad vi vill bli när vi blir stora, berättar Noah.
 
-Vad skrev du?
 
-Jag skrev att jag ville koncentrera mig på att vara liten först.
 
-Det är ett mycket bra svar.
 
-Eller hur? Jag vill hellre bli gammal än vuxen. Alla vuxna är arga, det är bara barn och gamla som skrattar.
 
-Skrev du det?
 
-Ja.
 
-Vad sa din lärare?
 
-Hon sa att jag inte hade förstått uppgiften.
 
-Och vad sa du?
 
-Jag sa att hon inte hade förstått svaret."
 
Den här boken tar inte så lång tid att läsa, men desto längre tid att reflektera över, Jag tror att man måste läsa den ganska sakta, inte skynda sig igenom den som jag ofta gör med böcker. Gör man det så är det här en riktig liten pärla.
 
 
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela