karinboktok.blogg.se

Kati Hiekkapelto är tydligen en känd deckarförfattare i hemlandet Finland. Jag hade inte hört om henne förut, men hennes första till svenska översatta bok, Kolibri, har fått mycket beröm, så jag blev nyfiken. Och jag är glad att jag läste boken, för den är riktigt bra.

 

Huvudperson i boken är Anna Fekete, som kom till Finland med familjen som barn, på flykt undan kriget i Jugoslavien. Annas familj bodde i Serbien, men tillhör en ungersk minoritet, så modersmålet är ungerska. Vi får ganska my cket ungerska fraser i boken, som man givetvis inte förstår något av (kanske förstår finnarna mer, eftersom ungerska och finska är släkt, men jag tvivlar). Men det stör inte egentligen, för det är bara en fras då och då, när Anna är upprörd, eller när hon pratar med sin bror Akos.

 

Jag tycker att polisarbetet skildras på ett trovärdigt sätt, och Annas kamp med sig själv och sitt ursprung är också bra skildrat. Lite trött kan jag bli på poliser som mår dåligt, super för mycket, inte sover etc. Men det funkar trots allt i den här boken, för Anna tar sig själv i kragen emellanåt. 

 

En ung kvinna hittas bestialiskt mördad i ett motionsspår, och Anna som är alldeles ny som kriminalpolis, kastas in med huvudet före i utredningen. Avdelningen utreder också ett försvinnande, där den unga kvinnan kommer tillrätta, men Anna misstänker att hon är offer för en hederskultur. Ingen annan på arbetsplatsen håller med henne, och hon börjar bevaka den aktuella familjen på sin fritid.

 

För att ytterligare spä på besvärligheterna blir Anna hopparad med kollegan Esko, som är öppet rasistisk.

 

Upplösningen är ganska överraskande, framför allt sista kapitlet, där ett skeende i boken tar en helt annan vändning än man förväntat sig.

 

Jag läser gärna mer om Anna Fekete och hennes kollegor!