Feelgood med liten knorr
Det har varit många feelgoodböcker på sistone där folk flyttar från storstaden och ett hektiskt liv ut till landsbygden/en ö/en småstad där de på ett eller annat sätt finner ett nytt liv. Serien om Det lilla bageriet på strandpromenaden, till exempel. Jag gillade den, speciellt lunnefågeln Neil, som gav böckerna något extra. Annars kan det bli lite för mycket, om man läser flera böcker av den här typen alltför tätt. Lite smetigt. När det gäller Snöfall, mirakel och frusna hjärtan av Claire Sandy (fånig titel förresten, jag föredrar engelskans Snowed in for Christmas) hade det kunnat bli en sådan här bok för mycket. Men Sandy twistar till det med humor, så att det inte bara blir feelgood utan en del besvärligheter också. Typ, inte bara hjärta utan lite smärta också.
För sexton är sedan lämnade Asta Irland med ett barn i magen. Sedan dess har hon och dottern Kitty skapat sig en tillvaro i London. Hon har inte återvänt till Irland, och känner inget behov av att göra det. Men hennes chef skickar henne på en jobbresa till just den lilla by där hon växte upp, Tobercree, eftersom en gråtande madonnastaty där väckt uppståendelse världen över. Hon ska försöka knäcka det fusk som hon antar att det är. Sedan ska hon återvända till London. Men det blir inte så, eftersom en rejäl snöstorm sätter krokben för alla sätt att ta sig från Tobercree. Asta och Kitty får bli kvar över julen. Till Astas förvåning verkar Kitty trivas med både sina släktingar och lokalbefolkningen. Och Asta själv upptäcker att det flyttat dit en del trevliga personer sedan hon flydde därifrån.
Som alla feelgoodböcker är berättelsen relativt förutsägbar. Det finns några vändningar och överraskningar, men även dem listade jag ut i förväg. Men det är ändå okej. Det gör att boken inte bara känns som en i mängden. Helt okej läsning, men ingenting man hoppar jämfota över, är väl min sammanfattning.
