Förväntningarna tyvärr inte uppfyllda
Snart är det dags för tidningen Vi:s litteraturkryssning igen! En av författarna i år är Johannes Anyuru, så jag blev så glad när jag fick hans nya bok, De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, på biblioteket. Kul att hinna läsa den före kryssningen, tänkte jag. Jag tyckte om Anyurus förra bok, En storm kom från paradiset, och hade höga förväntningar på denna. Men jag är ledsen, det här fixar jag bara inte. Det är möjligt att litteraturkritiker tycker att det här är bra, men jag fattar helt enkelt inte. Konstigt, flummigt, märkligt...
Det börjar med att tre personer, tre terrorister från Daesh (IS) tar sig in på en författarkväll i en bokhandel i Göteborg. De skjuter omkring sig och tar gisslan. Författaren som är där är deras mål, eftersom han är islamkritisk.
Sedan hoppar det till att en av terroristerna, en kvinna, befinner sig på en rättspsykiatrisk klinik. Där får hon besök av en författare. Hon ger honom sin nedskrivna berättelse, där hon hävdar att hon inte är den alla tror, för hon kommer från framtiden.
Här någonstans förlorar författaren mig. Jag tycker det blir bara konstigt. Jag försökte verkligen, gav väl boken cirka hundra sidor. Det är mer än jag brukar läsa när jag inte gillar en bok. Men eftersom jag ska lyssna på författaren ville jag ge boken en chans. Men sorry, Johannes Anyuru, det här är inte min kopp te...