Knepig kortroman som ändå har något speciellt
Jag är inte säker på att jag normalt hade fastnat för boken Vildsvin, en kortroman på strax under 100 sidor, om den småländska byn Hornanäs och några personer där. Men jag insåg snabbt att författaren, Hannah Lutz, är dotter till gamla kompisar till mig, och att jag faktiskt träffade Hannah när hon var bebis. Hennes pappa är amerikan och hennes mamma finlandssvenska, och det året jag pluggade i USA träffade jag dem, eftersom Jonathans pappa var lärare på mitt universitet; svensklärare till och med. Och Jonathan och Ylva var nygifta då. Några år senare hade de flyttat till Finland och fått Hannah, och då var jag där och hälsade på dem. Klart att man måste läsa boken då!
Det här är inte riktigt den sortens bok jag brukar läsa. Jag gillar böcker där läsningen flyter, och jag har ingenting emot tjocka böcker. Men ändå; den har något som tar tag i mig, och får mig att fundera på den efteråt - fundera på hur det går sedan för Mia och hennes senildementa morfar som letar efter morfaderns barndom i den gamla skolan Siggalycke. För Ritve som kommer från Finland för att filma vildsvinen. För Glenn som jobbar på kommunen, och som beviljat pengarna som gör att Mia och hennes morfar får bo en tid i den gamla skolan.
Jag kan definitivt inte plöja den här boken som jag brukar plöja böcker. Man måste stanna upp och fundera, och ibland bläddra tillbaka för att riktigt få grepp om händelserna.
Tja, en lite annorlunda debut, men verkligen roligt att läsa eftersom jag ju "känner" författaren.
