karinboktok.blogg.se

Mödrarnas söndag av Graham Swift är kort, bara drygt 150 sidor, men det känns tillräckligt. Swift har lyckats få in mycket på de sidorna, samtidigt som det är mycket som inte berättas, utan som man får tänka sig.

 

På Mödrarnas söndag får pigor och annat tjänstefolk i fina engelska hushåll ledigt för att hälsa på sina mödrar. Men  Jane Fairchild är barnhemsbarn, och har ingen mamma. Hon arbetar hos familjen Niven, vars söner dödats i första världskriget. Deras vänner Sheringhams har en son som överlevt kriget, Paul. Han står just i begrepp att gifta sig med Emma. Men vad ingen annan vet är att Paul och Jane varit älskande i sju år, något som nu måste upphöra. Men den här lediga dagen ska de ses en sista gång. Vi möter dem först efter älskogen, när Jane ligger i sängen och ser Paul klä sig för mötet med sin blivande fru, plagg för plagg.

 

Men den här dagen ska inte slurta som Paul och Jane tror.

 

Hela den här handlingen utspelar sig egentligen på en enda dag. Samtidigt blickar vi framåt över sjtúttio år, eftersom det är Jane som minns den här dagen, över nittio år gammal.

 

Det händer inte jättemycket i boken, och samtidigt förändras allas liv. Jag vet inte varför, men den här boken berör mig mycket. Den är vacker.