Oväntade skeenden och bättre än förväntat
För något år sedan bloggade jag om Som ett brev på posten av Birgitta Bergin. Jag tyckte den var ganska småtrevlig, om än inte i den högre klassen. Nu har jag läst uppföljaren Något du inte vet att jag vet. Och jag tycker nog att den är något vassare än den första. Men man bör ha läst den första för att riktigt få behållning av tvåan.
Det handlar åter om Thore och Elsa som träffats och blivit kära på ålderns höst. Nu är de gifta och bor på Kanarieöarna. Och nja, egentligen handlar boken inte så väldigt mycket om dem, utan snarare om deras släktingar. Förra boken slutade med att Elsa skrev till både sina och Thores barn med familjer och uppmanade dem till olika saker. Nu får vi se hur det går med det. Elsas dotter Gunilla har till exempel blivit uppmanad att tänka på sig själv, och blir ivägskickad till Australien på en månad med allt betalt. Men Elsa hade inte riktigt räknat med fortsättningen, att Gunilla verkligen fann sig själv i Australien, och blev kvar i tio månader. Och vad som händer med Anders, hennes homofobiske man, ska jag inte berätta här. Vi får också följa Elsas dotter Sussie, hennes son Hasse med fru Kicki och Thores son Magnus med frun Bettina.
Det händer en del väntat, och en del ganska oväntade saker. Jag tycker det är ganska underhållande, och bättre än jag förväntade mig efter första boken.
