Hårdkokt från Nordirland
Jag trodde jag hade bloggat här om Kall, kall jord av Adrian McKinty, men jag hittar den inte. Läste jag aldrig ut den, tro? Jag vet att jag var kluven till den. En nordirländsk, ganska hårdkokt deckare, med kriminalkommissarie Sean Duffy i huvudrollen. Jag brukar inte gilla hårdkokta deckare så mycket, men nånting hade den här - fast jag uppenbarligen inte läste ut den - som gjorde att jag ville läsa nästa bok i serien. Den heter Jag hör sirenerna på gatan. McKintys alla böcker i serien om Duffy har tydligen Tom Waits-citat som titlar, läser jag mig till.
Jag tycker nog bättre om den här boken, även om det dröjde ett tag innan jag fastnade i handlingen.
Sean Duffy får ett fall på sitt bord. En torso nedpackad i en resväska hittas i en container. Hur ska Duffy och hans kollegor hitta vem kroppen tillhört? Jo, det finns en tatuering på torson, och den tatueringen leder dem vidare. Det är mycket våld, det är Belfast och USA, IRA och nordirländska landsbygden, allt i en salig blandning, som ibland gör att jag har lite svårt att hänga med. Men upplösningen är spännande, och någorlunda logisk, så slutbetyget blir trots allt ganska gott. Men jag är inte säker på att jag kommer att läsa fler böcker av McKinty. Det finns så myc ket andra böcker.
