När en kidnappad dotter dyker upp igen efter åtta år
Amy Gentrys bok Andras döttrar är ytterligare en många debuter i min bokhög just nu. Den betecknas som en psykologisk spänningsroman, och det köper jag. För spännande är den, och samtidigt ganska snabbläst. Den är inte på mer än 250 sidor, vilket får betraktas som kort idag. Men det räcker i den här boken.
När Julie är tretton år blir hon kidnappad. Hennes lillasyster ser kidnapparen, men vågar inget göra. Familjen är skakad förstås, men får så småningom något som liknar ett normat liv. Då, åtta år senare, ringer det på dörren, och där står en ung kvinna - Julie.
Snart börjar dock Julies mamma Anna fundera på om den här kvinnan verkligen är hennes dotter. Och vi får följa Julie - om det nu är hon - bakåt i spåren genom åtta år, och det hon varit med om, ja, det unnar man verkligen ingen tonåring. Genom hela boken funderar man fram och tillbaka på om Julie är Julie, eller om det är en bedragare, och i så fall varför? Och den spänningen håller i sig till sista kapitlet, där vi äntligen får klart för oss hur allt hänger ihop. En snygg och spännande debut, om än lite slarvigt korrläst. Polisen Oberbay få flera gånger heta Overbay. Hur svårt ska det vara för ett stort förlag som Bonniers att låta någon korrläsa ordentligt?
