karinboktok.blogg.se

Att läsa är att leva. Här skriver jag om böcker jag läst. Utbudet är blandat, men deckare dominerar.

Stillsam svensk-tysk skildring

Publicerad 2017-10-29 19:30:00 i Allmänt,

Tyska Uli kommer till Sverige och jobbar som hembiträde i Malmö efter andra världskriget, 1949. När hon får sparken bestämmer hon sig för att resa till Krokom i Jämtland för att söka upp Elsa Pettersson. Hon har en bunt brev med sig, som Elsa skrivit, men de är inte adresserade till Uli. Det finns en gemensam nämnare dem emellan. Både Elsa och Uli har sina hemligheter, och deras gemensamma nämnare, Hansi, har också hemligheter.
 
Det händer inte jättemycket i den här boken, men jag tycker om den. Här finns kärlek, vänskap, ensamhet, desperation, hemligheter och flera överraskningar. Slutet känns kanske lite tveksamt, men okej då. Det är något med den här boken som inte lämnar mig.
 
 

Kul med Hörbybok men tyvärr lite för slarvigt gjort

Publicerad 2017-10-29 19:17:00 i Allmänt,

Boken Hörby centrum förr och nu i ord och bild är ett verk av ett gäng glada amatörer, som träffats, skrivit ner minnen, intervjuat folk, samlat in bilder osv, och så berättar de om Hörby nu och då, precis som titeln säger, fast med tonvikt på då, skulle jag säga.
 
Det är roligt att läsa om hur det såg ut förr, och jag tror säkert att de här personerna lagt ner många timmar på detta. Tyvärr är jag ändå lite kritisk. Boken är slarvigt korrekturläst med en hel del särskrivningar, felstavningar och versaler där de inte borde vara. Man borde ha lagt ner den extra tiden så hade det blivit så mycket bättre. Dessutom känns hela boken ganska ojämn. Vissa saker berättar man grundligt och ingående om, andra sveper man förbi nästan utan att säga något alls. Det blir också tyvärr mer privat än personligt - man berättar om sådant där man själv är involverad. Inte så konstigt kanske, men tyvärr blir boken sämre av det. Jag måste säga att Östrabyboken, som handlar om den byn där vi bor, är betydligt intressantare.
 

Schepps fjärde och jag får nog ge mig

Publicerad 2017-10-22 14:14:27 i Allmänt,

Pappas pojke är Emelie Schepps fjärde bok om åklagare Jana Berzelius och personerna runt henne. Jag har ju varit lite tveksam till Schepps böcker. Jag gillar inte när poliser, åklagare och andra personer med makt har sin egen agenda, och rör sig utanför lagen. Och det gör Jana Berzelius definitivt. Men jag tycker ändå rätt bra om den här boken, som kanske är Schepps bästa hittills. Man vänjer sig väl vid Berzelius, kanske.
 
Boken börjar med att sexårige Jonathan ringer sin pappa som är och handlar, och säger att det är en främmande man i huset. Pappa Sam hör ett skrik från Jonathans mamma Felicia, och sedan har han inte längre kontakt med Jonathan. Han kör hem i ilfart, och där finner han Felicia död och Jonathan är försvunnen. 
 
Polisen sätter igång en febril jakt efter Jonathan och hans kidnappare. Samtidigt har Jana Berzelius problem med den skoningslöse brottslingen Danilo Peña, som plötsligt begär att hon ska besöka honom i häktet. Efter att först ha nekat att göra det, inser hon att hon inte har något val, men inte blir saken bättre efter det.
 
Det är spännande, och jag tycker själva idén till den här boken är bra. Jag listade i och för sig ganska tidigt ut en avgörande ledtråd, men det gjorde inte så mycket.
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela