karinboktok.blogg.se

Att läsa är att leva. Här skriver jag om böcker jag läst. Utbudet är blandat, men deckare dominerar.

Leonaböckerna blir bättre, men jag är fortfarande tveksam

Publicerad 2017-09-24 16:52:22 i Allmänt,

Leona - utan mänskligt värde är Jenny Rognebys tredje bok om den okonventionella polisen Leona Lindberg. De tidigare två heter Leona - tärningen är kastad och Leona - alla medel tillåtna. Den som läst min blogg vet att jag är tveksam till den här serien, men ändå fortsätter jag ju att läsa. Hmm. Men jag får säga att böckerna ändå blir bättre och bättre.
 
Min stora invändning mot de här böckerna är just huvudpersone, Leona. Hon är djupt ohederlig, och skaffar sig pengar på ett ohederligt sätt, samtidigt som hon är en av polisens bästa utredare. Jag får itne riktigt ihop det där, att ingen skulle upptäcka vad Leona håller på med, och att hon fortsätter så här i bok efter bok. Jo, i dne här boken blir ju hennes chef, Alexandra, misstänksam mot Leona, men hon kan ändå inte tänka sig hela vidden av det Leona gör.
 
Med det sagt, så är nog detta den bästa boken i serien. Temat är precis som i makarna Börjlinds Sov du lilla videung, som kom häromåret, organhandel. När man hittar flera personer med färska operationssår, och upptäcker att de saknar organ, drar jakten igång. Leona har som vanligt parallellet med detta sin egen agenda. Men när hon gör en oväntad upptäckt blir organhandelsfallet extremt viktigt för henne. Ja, det blir en personlig vendetta med dem som ligger bakom detta, kan man säga.
 
Jag ska inte säga för mycket om hur det går, men det finns en rejäl cliffhanger i slutet, vilket ju gör att jag känner att jag absolut måste läsa nästa bok i serien...
 

Femte Millennieboken håller klassen

Publicerad 2017-09-24 16:40:00 i Allmänt,

För ganska precis ett år sedan bloggade jag om fjärde boken i Millennieserien, den första av David Lagercrantz. Jag var imponerad av den. Min recension av den finns här: 
http://karinboktok.blogg.se/2015/september/mycket-battre-an-befarat.html
 
Nu läste jag om den boken, Det som inte dödar oss, när jag var en vecka uppe i Umeå. Dels för att jag hade slut på läsning, dels för att jag ville repetera den inför att nästa bok av Lagercrantz skulle komma. Och nu har jag alltså läst den också, Mannen som sökte sin skugga.
 
Här får vi, förstås, fortsätta följa Lisbeth Salander, Mikael Blomkvist, Erika Berger, Holger Palmgren och de andra.
 
I bokens början sitter Lisbeth salander i fängelse, därför att hon anses ha kidnappat och bortfört ett barn, den autistiske August Balder. har man läst förra boken vet man att Lisbeth tvärtemot räddade Augusts liv. Men Lisbeth har inte försvarat sig, utan lugnt funnit sig i en tids fängelsevistelse. På anstalten möter hon Benito Andersson, en tungt kriminell kvinna och självutnämnd ledare i fängelset. Hon trakasserar både Lisbeth, som hon har ett ont öga till, och den unga Faria Kazi, bangladeshiska som sitter i fängelset för sin inblandning i ett mord. Lisbeth som ju alltid försvarar de svaga tar förstås parti för Faria.
 
Samtidigt jobbar Mikael Blomkvist på en historia för tidningen MIllenniums räkning. Spåren leder till Leo Mannheimer, som är delägare i en fondkommissionärsfirma. Men det är något underligt med Leo. Miakel rotar vidare.
 
Det händer mycket i den här boken. Vi får veta mer om Lisbeths mamma och om hennes onda tvillingsyster Camilla. Vi får också veta mer om tvillingar i största allmänhet, vilket är intressant, tycker jag. Vad spegeltvillingar, till exempel.
 
Jag tycker nog att den här boken håller klassen från den förra och från Stieg Larssons tre inledande romaner. Maken tyckte inte lika mycket om den här, men jag gillade den. Vad tycker du?
 
 

Förhandsläsning av svensk feelgood

Publicerad 2017-09-24 16:25:03 i Allmänt,

Jag var ju å jobbets vägnar på BTJ:s förlagsdagar för ett par veckor sedan. Det innebar presentation av massor av nya böcker, en hel del författare som pratade om sina böcker, och dessutom fick man förmånen att ta med sig böcker därifrån, som förlagen dukat upp. Jag nappade bland annat åt mig en bok från Printz förlag, som inte ens kommit ut än. PÅ den står "Exklusiv förhandsläsning. Ej korrekturläst. Utgivningsdag 11/10 2017". Det känns ju lite kul att ha läst den innan den ens kommer ut.
 
Prints förlag går verkligen all in på feelgoodromaner. Under presentationen kände jag väl att det nästan blev väl mycket, även om jag gillar feelgood också.
 
I alla fall, boken jag läst heter Grattis älskling och är skriven av David Hulth Wallgren. Huvudpersonen är Tove. Hon är gift med Kristian, de har två barn och de bor i en vacker lägenhet i Hammarby Sjöstad. Tove skriver på ett filmmanus. Eller, det är i alla fall vad ghon säger till sig själv och andra. Ibland undrar hon om det någonsin kommer att bli någon film. Och Kristian jobbar mer och mer, det är den ena sena kvällen efter den andra. Varför verkar han så förtjust i sin nya arbetskamrat, Rebecka? Och varför tillbringar han så mycket tid med henne?
 
Samtidigt planerar Tove för sin trettiofemårsfest, skvallrar med bästisen Lotta och minsann om hon inte får en ny bekantskap, den unga grannen Nicholas. Han verkar förtjust i Tove, och att nattpromenera med honom kan väl inte vara något fel, när hon nu ändå inte kan sova?
 
Jag tycker det här är en ganska ordinär feelgood. Den saknar det där lilla extra som till exempel Jojo Moyes, Maeve Binchy och Rosamund Pilcher har. Tycker jag i alla fall. Den var okej att läsa, men inte så mycket mer. och det här är ingen författare jag kommer att följa.
 
Det finns ännu ingen bild på nätet av den här boken, så det blir ingen bild, tyvärr.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela