Deckare i Hörbymiljö
När jag läste Cecilia Sahlströms Vit syren skrev jag att jag var tveksam om jag skulle läsa uppföljaren, eftersom jag hade en del anmärkningar på Vit syren. Intressant är att jag bl a tyckte den var för lång, och vad händer? Jo, efter en tid kommer den ut i en upplaga som kortats av, precis det jag efterlyste. Jag tänkte att då får jag väl ge Cecilia Sahlströms nya deckare, I egna händer, en chans också, speciellt som den visar sig utspela sig till stora delar i Hörby, min hemort. Och det händer ju inte alltför ofta. Orsaken är ju sannolikt att Sahlström jobbar i Hörby kommunhus, på socialförvaltningen, och därför tyckte det var skoj att förlägga handlingen hit. Jag undrar dock vad Cecilias kollegor säger om att den först mördade personen jobbar på just socialförvaltningen i Hörby..? :)
En person hittas alltså död i Lund, i ett koloniområde. Han beskrivs som en svärmorsdröm, sympatisk, vänlig och klok. Men han har blivit illa sargad, och Sara Vallén, polisen som är tillbaka i denna bok tillsammans med sin kollega Rita Anker, tycker att något inte stämmer. Och det gör det förstås inte.
Det handlar också mycket om hederskultur, och om en pakistansk kvinna, som var flickvän till den mördade mannen. Kan det vara hennes familj som sett till att Tobias dog? Och kommer hon att bli skickad till Pakistan för att giftas bort eftersom hon haft en relation med en svensk man?
Jag tycker den här boken är beydligt bättre än Vit syren. Det är bättre tempo i den, och jag gillar berättelsen kring den pakistanska flickan, Samira och hennes familj. Det känns trovärdigt, och är det alldeles säkert också, eftersom Sahlström i efterordet skriver att hon fått rådgivning av Hörbys kvinnofridssamordnare, som verkligen kan de här frågorna.
Jag tycker fortfarande att det finns bättre deckare, men det här var ett kliv uppåt jämfört med den förra boken, och självklart kändes det extra kul att kunna följa med i geografin i Hörby. Sedan att en person på socialförvaltningen i Hörby i boken heter Karin Thorsson är kanske bara en lustig slump? Jag kunde dock inte låta bli att reagera på det...
