Fransk pärla med både humor och vemod
Mellan himmel och Lou av Lorraine Fouchet var en sån där bok som jag undrade om jag skulle gilla eller inte. Kanske lite pretentiös, tänkte jag, men oj så fel jag hade! Det är en ganska annorlunda bok, men den är vacker, vemodig och samtidigt ganska rolig.
Jo och Lou bor tillsammans på den lilla ön Groix utanför Bretagnes kust, och har ett fint liv. Men när Lou dör faller allt liksom samman. Kontakten med de vuxna barnen är inte den bästa, och det insåg nog Lou, som i sitt testamente ger Jo ett uppdrag; att lappa ihop relationerna. Jo tvivlar på att han kan det, och inte vet han om han vill heller, men jo, han måste väl försöka.
De flesta av bokens personer turas om att berätta sin del av historien, så även den döda Lou, men nej, det blir inte det minsta flummigt för det, tack och lov, för flummighet har jag svårt för.
Man bara måste älska personerna i den här boken, Jo Lou, deras två barn Sarah och Cyrian, svärdottern Albane, barnbarnen Pomme och Charlotte. Ja, ibland retar de gallfeber på en, men ändå kan man inte låta bli att gilla dem. Det är svårt att beskriva varför, men det här är en bok man verkligen gillar!
