karinboktok.blogg.se

Att läsa är att leva. Här skriver jag om böcker jag läst. Utbudet är blandat, men deckare dominerar.

Hyggligt spännande om två systrar och varför de skildes åt

Publicerad 2018-02-25 17:04:53 i Allmänt,

Min syster av Michelle Adams är ytterligare en av de där böckerna som sorteras in i samma fack som t ex Kvinnan på tåget. I alla fall hänvisar man på omslaget till författare som Gillian Flynn och Paula Hawkins. Riktigt så bra tyckte jag väl inte att den var. En hyggligt spännande bok med en lite, men inte helt, överraskande twist på slutet.
 
Irini Harringord lämnades bort till släktingar när hon var tre år. Hela livet har hon undrat över varför hon blev bortvald, och varför hennes äldre syster Elle fick bo kvar hos föräldrarna. Så dör deras mamma, och Elle ringer och vill att Irini ska komma till begravningen. Hon känner att det är dags att ta reda på sanningen om varför hon egentligen blev bortlämnad, och åker till barndomshemmet i Skottland. Hennes pappa, som söjer mamman, vill inte tala om varför, och på det hela taget är vistelsen i Skottland en besvikelse. Elle beter sig också så konstigt mot Irini som hon egentligen gjort hela deras uppväxt, så hon försökte hålla kontakten med Irini. De senaste åren har Irini klippt kontakten med systern och nu börjar hon minnas varför.
 
Så småningom får vi veta mer och mer om systrarnas barndom, och vad det egentligen var som hände då, men inte utan en hel del förvecklingar även i nutid.
 
Jag tyckte som sagt ganska bra om den här boken, men någon absolut höjdare var den inte. Jag kanske har läst för många böcker av den här typen, psykologiska thrillers med tillbakablickar på uppväxt och vad som hände då?
 

Brittisk thriller som verkar få uppföljare

Publicerad 2018-02-25 16:55:07 i Allmänt,

Tysta rop av Angela Marsons får man nog kalla en thriller, eller kanske en deckare. Det lär ska vara första boken av 16 (!) i en serie, i alla fall är det så många författaren har kontrakt på.
 
Det är ingen dålig bok, men att den skulle vara så fantastisk så att jag skulle vilja läsa femton böcker till om kriminalkommissarie Kim Stone, det vete katten. Det är ju möjligt att jag kommer att tycka bättre om serien efter ett par böcker, ibland är det ju så. Och visst kan jag tänka mig att läsa fler böcker i serien, så vi får väl se.
 
En kvinna hittas strypt i sitt badkar. På det mordet följer flera, och Kim Stone och hennes kollegor upptäcker snart att offren har ett samband, en gemensam arbetsplats, nämligen ett barnhem för flickor. Vi får snart veta att även Kim Stone själv bott på just det barnhemmet vilket kanske känns som alltför mycket av ett sammanträffande. Men på det viset får man ju lite spänning och demoner att brottas med för henne också.
 
Tysta rop är ganska spännande, men på något sätt fastnar jag inte hundraprocentigt i berättelsen. Jag kan inte riktigt förklara varför. Och så är jag lite besviken på upplösningen. Men som sagt, jag kan tänka mig att ge Marsons chansen med i alla fall en bok till, sedan får jag bestämma mig om hon är värd att följa.
 
 
 

Bok som är flummig och jordnära på samma gång gör mig kluven

Publicerad 2018-02-20 18:02:57 i Allmänt,

Jag brukar inte gilla böcker med övernaturliga inslag. Jag var inte riktigt säker när det gällde boken Tid att ta farväl av S D Robertson, för det verkade som den gick att sortera in i den kategorin. Och ändå var det något som lockade mig med boken. Efter att ha läst ut den är jag fortfarande tveksam. Jag gillar den, och jag gillar den inte. Den övernaturliga biten har jag svårt för, men annars är boken ganska söt.
 
När Wills fru dör lovar han sin sexåriga dotter Ella att aldrig lämna henne. Men på väg till skolan för att hämta henne blir han påkörd av en bil och dör. Fast grejen är att han lever vidare i nån slags annan dimension, som en själ. Han kan vara med sin dotter och se vad som händer, och så småningom får han faktiskt kontakt med henne. Det här låter helflummigt, och det borde också vara det men på något konstigt sätt är det ganska jordnära ändå. Be mig inte förklara hur, för det kan jag inte. Men det är just den biten som gör att jag ändå tycker rätt bra om den här boken. Trots allt. Eller också inte... Ja, jag kan helt enkelt inte bestämma mig, men okej, jag valde ju att läsa ut den, så något hade den ju.
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela