karinboktok.blogg.se

Att läsa är att leva. Här skriver jag om böcker jag läst. Utbudet är blandat, men deckare dominerar.

Appelqvist gör en Moström/Tursten

Publicerad 2018-01-29 21:01:07 i Allmänt,

Kristina Appelqvist skrev först fyra deckare med rektor Emma Lundgren i huvudrollen, och sedan gick hon över till att placera Helena Waller, talskrivare och forskare, i huvudrollen. Nu har den fjärde Helena Wallerdeckaren, Den fjärde pakten, kommit. Alla åtta deckarna utspelar sig på Västgöta universitet i Skövde, en lätt förklädnad av Högskolan i Skövde. Det roliga med den här boken är att Appelqvist gjort som Jonas Moström och Helene Tursten före henne, slagit ihop sina två huvudpersoner och låtit dem samsas i en bok. Ja, med Helene Tursten var det väl inte riktigt så, utan Irene Huss nämns bara i förbifarten i andra boken om Embla Nyström, Sandgrav. Men kanske kommer hon att synas mer i nästa bok om Embla Nyström (ja, jag misstänker att det kommer en sådan 2018, eftersom Jaktmark kom 2014 och Sandgrav 2016). Moström lät kriminalkommissarie Johan Axberg och psykiater Nathalie Svensson mötas i serien om Nathalie Svensson. Jag tycker sånt är lite kul.
 
Och i Den fjärde pakten blir alltså Emma Lundgren och Helena Waller vänner, och jobbar tillsammans för att försöka ta reda på vad det är som händer på universitet. En student störtar från ett klocktorn, Emma Lundgren får sparken som rektor, en stor donation väntar universitetet, men vill man verkligen ha donationen på de villkor som sätts upp? Chefsgruppen på universitetet reser till Nice, och där sker ett mordförsök på en av svenskarna. Emmas sambo, polisen Filip, är pappaledig med deras tvillingar när Emma återvänder till universitetet och hans vikarie Marie Carlsson får verkligen något att sätta tänderna i.
 
Jag tycker kanske att slutet är lite fånigt, men annars håller den här boken ett bra tempo för att vara en pusseldeckare, och jag blir mer och mer förtjust i Appelqvists huvudpersoner. Man börjar lära känna dem mer och mer. En hygglig svensk pusseldeckare. Den är ju inte i klass med de brittiska deckare som jag helst läser, men det är lite kul med västgötamiljön, och fortsätter gärna att följa den här serien.
 

Första boken om Alan Banks nu på svenska

Publicerad 2018-01-28 11:27:11 i Allmänt,

När Peter Robinsons böcker om polisen Alan Banks och hans kollegor i Yorkshire först kom på svenska brjade man av någon outgrundlig anledning mitt i serien. Nu har man tydligen bestämt sig för att vi ska få läsa den första Alan Banks, Ur askan i elden, som på omslaget kallas en Alan Banks-klassiker. Ja, så kan man ju också uttrycka det. 
 
I den ähr boken är Alan Banks fortfarande gift med Sandra, och deras barn Brian och Tracy är ganska små. De har just flyttat från London till Yorkshire, för att de tror att livet ska bli lugnare där. Det är dock tveksamt om det blir. En inbrottsvåg drar över staden, en gammal kvinna hittas död i sitt hem, och dessutom drabbas staden Eastvale av en smygtititare, som kikar in på kvinnor när de klär av sig i sina sovrum. Inte kan det vara en och samma gärningsperson? Det tror i alla fall inte Alan Banks. Men det innebär samtidigt att de jagar flera personer.
 
Jag tycker att detta är en helt okej debut, även om jag nog anser att flera av de senare böckerna i serien är bättre. Men den är absolut inte dålig. Och lite kul är det att man nog kan känna lite #metoo-vibbar när Banks fru Sandra diskuterar med en annan kvinna i slutet av boken. Och den här boken kom alltså ut 1987 på engelska, så det är ju mer en slump att den hamnar mitt i den debatten nu. Men lite kul, ändå.
 
Det är skoj att få se hur det började, och jag hoppas vi får läsa övriga böcker man tidigare hoppat över på svenska så småningom, även om de kanske inte lever upp till senare böcker om Alan Banks.
 

Säkert väldigt bra, men alltför obehaglig, så jag ger upp

Publicerad 2018-01-28 11:12:03 i Allmänt,

Jag börjar läsa Mischling av Affinity Konar med stora förväntningar. Och det verkar vara en riktigt bra bok. Det handlar om de judiska tvillingsystrarna Pearl och Stasha, som kommer till Auschwitz med sin mamma och sin farfar. Där blir de utsatta för Mengeles experiment med tvillingar. Han delar poå dem, och experimenterar´, ger dem sprutor, för att se hur de reagerar. På Mengeles zoo som det kallas, finns fler tvillingar och till och med trillingar.
 
Det här bygger ju på verkligheten, jag vet att det förekommit. Och kanske är det just därför jag ger upp vid sidan 91. Jag fixar helt enkelt inte att läsa längre. Jag är övertygadom att den här boken är oerhört läsvärd, men jag mår helt enkelt för dåligt av att läsa den, så det får vara. Synd kanske, men det känns inte värt det.
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela