karinboktok.blogg.se

Att läsa är att leva. Här skriver jag om böcker jag läst. Utbudet är blandat, men deckare dominerar.

Anna Janssons nittonde om Maria Wern medelbra

Publicerad 2018-03-30 12:15:20 i Allmänt,

Kvinnan på bänken är Anna Janssons nittonde deckare om Maria Wern och hennes kollegor. Och javisst märks det litegrann att Anna Jansson gjort det här många gånger förr. Till viss del liknar hennes böcker varandra. Men de är ganska ojämna. Den förra boken, Det du inte vet, tyckte jag var sådär, inte en av hennes bättre. Kvinnan på bänken tillhör kanske inte heller topparna, men är ändå bättre än förra årets bok,. tycker jag.
 
I den här boken spelar Maria Werns kollega Jesper Ek en av huvudrollerna. Han har ett trassligt förflutet med många före detta fruar och många barn. I den här boken blir han blixtförälskad i Julia, och känslorna verkar vara besvarade. Men det är något Julia inte berättar, och när Jepser Ek väl förstår vad det handlar om är det för sent. han hamnar själv i en knipa som inte hans kollegor heller kan hjälpa honom ur. Den delen är rätt intressant. Delen som handlar om prästen och diakonen i Lärbro, och engagemanget i vad som hände för många hundra år sedan är kansek mindre intressant i mitt tycke, men Anna Jansson har ofta såna sägner med i sina böcker.
 
En medelbra Anna Jansson-deckare alltså. Jag fortsätter nog att följa Maria Wern mest för att jag vill veta hur det går för alla medverkande. Och som en stunds underhållning duger det gott, även om det inte är någon djupare litteratur.
 

Förvånansvärt fängslande om får

Publicerad 2018-03-30 12:00:17 i Allmänt,

Fårdagboken av Axel Lindén är en liten bok. Dels i formatet, dels till antalet sidor (154), dels för att sidorna ibland bara innehåller en mening eller två. Varje sida innehåller nämligen dagboksanteckningar för en enda dag.
 
Det är som sagt kortfattat, det är ofta upprepande, och det handlar mest om fårskötsel. Om foder, stängsel, sjuka får, bete, lamning. Det klåter verkligen inte särskilt upphetsande, och det är det inte heller. Men någonstans fängslar det mig ändå, och jag tycker det här är en liten pärla till bok. Inte den bästa jag läst, men definitivt värd den stund det tar att reflektera över sidorna. Jag kan inte riktigt beskriva vad det är som fånga rmig med den här boken, men något är det i alla fall.
 

Tillbaka till femtiotalets Ekstad för tredje gången

Publicerad 2018-03-30 11:50:41 i Allmänt,

Lätta ditt hjärta är Karin Wahlbergs tredje roman om sjukhuset i fiktiva Ekstad på femtiotalet. De två tidigare delarna heter Än finns det hopp och Livet går vidare. Det är småmysiga böcker att sjunka in i.
 
Det är roligt att möta Stina, Nancy, Ella-Kristin och de andra igen. Det märks att Karin Wahlberg kan branschen - hon är ju själv läkare - och det känns också som om hon fått med en rejäl dos femtiotal, både när det gäller kläder, mat, miljö och alldeles säkert sjukhusmiljö och behandlingar. Samtidigt är boken trivsam, och man glider liksom in i den här världen och upplever den tillsammans med människorna i Ekstad och Stockholm. Ska jag invända mot något är det att det är väldigt många människor att hålla reda på, men det har man ju löst elegant genom att i början av boken ha en förteckning över alla som förekommer i boken.
 
Handlingen är ungefär som de två tidigare, ganska vardaglig, givetvis med fokus på sjukhuset och dem som jobbar där. Sonja blir sjukare och sjukare, och hennes barn och make oroar sig för henne. Stina är utexaminerad barnmorska, och börjar jobba i Stockholm. Ella-Kristin och hennes Carl försöker få barn, men det går inget vidare.
 
Jag tror att Karin Wahlberg i början talade om en trilogi, men för min del får hon gärna fortsätta med en fjärde del, så vi får veta vad som händer framöver.
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela