karinboktok.blogg.se

Saker som vi döljer av Laurie Frankel är en ännu så länge ovanlig feelgoodroman. Och den kommer gissningsvis att fortsätta vara ovanlig ett bra tag till. Jag tror det dröje rinnan det kommer fler böcker på det här temat. Men jag kan ha fel. Är de så här välskrivna får det gärna komma fler.

 

På ytan är det här en ganska vanlig feelgood, om familjen Adams-Walsh, som bor i Wisconsin med sina fem söner. Den är välskriven, med ett bra språk, och den är ganska rolig. Bra alltså, men inget ovanligt, möjligen att den är lite roligare än många andra böcker i samma genre.

 

Nej, det ovanliga med den är att Claude, den yngste i familjen älskar att klä sig i klänningar och måla naglarna. Familjen låter honom hållas, men så småningom, efter att Claude bestämt hävdat att han vill bli flicka när han blir stor, inser föräldrarna att Claude är en flicka, född i en pojkkropp. Ett transbarn alltså. Vad gör man? Låter honom gå till förskolan i klänning, och tar risken att han blir retad? Hindrar honom från det och vet att han blir ledsen och inte trivs?

 

Föräldrarna, Rosie och Penn, är vidsynta, och hela familjen är ganska annorlunda och personliga, men de inser att Claude inte plötsligt kan bli en flicka i Wisconsin. De flyttar till Seattle på västkusten, och Claude blir Poppy. Hon får tjejbästisar, fnissar med dem, klär sig helst i klänning och kjol, och framför är hon en tjej. Några få personer vet sanningen. Länge går det bra, men hur länge kan man bevara en hemlighet? Och vad gör föräldrarna när Poppy blir äldre? Ska Poppy opereras, eller ska hon få vara en flicka med penis? Och kan Poppy, nio år, verkligen ta ett sådant stort beslut?

 

En dag exploderar det, och hemligheten är ute. Hur mår familjen, och när Penn och Rosie har olika tankar om framtiden, vem ska då bestämma? Det blir inte enkelt, men så småningom blir livet nästan normalt igen.

 

Jag gillar verkligen den här boken. Inte så mycket för att den tar upp ett ovanligt tema, även om det är bra. Men det är helt enkelt en mysig, rolig och välskriven feelgoodroman. Och jag skulle gärna vara kompis med familjen Adams-Walsh. De verkar vara jättemysiga!

 

Att boken känns trovärdig kanske beror på att författaren har just en dotter som föddes som son. Men hon är noga med att påpeka att berättelsen inte är hennes och dotterns berättelse, utan helt påhittad. Men visst blir ju inlevelsen en annan när man själv varit i en situation. Hur som helst - läs den här boken. Det förtjänar den.