karinboktok.blogg.se

Att läsa är att leva. Här skriver jag om böcker jag läst. Utbudet är blandat, men deckare dominerar.

Märkligt men ändå vardagligt om man som inte åldras - nästan

Publicerad 2018-05-27 21:33:42 i Allmänt,

Historieläraren av Matt Haig är en annorlunda bok. Eller, det är en vanlig roman, ganska lättläst, mysig, välskriven. Men huvudpersonen, Tom Hazard, är född 1581. Ändå lever han idag. Han är en av få sällsynta personer som åldras extremt långsamt. Som regel lever de uppåt tusen år. Det här låter lite som science ficition, och det är det ju på sätt och vis. Men ändå är det en alldeles vanlig roman, som jag först skrev. Det är nog därför jag gillar den, trots att jag inte egentligen gillar sci fi.
 
Vi möter Tom som i nuet jobbar som historielärare i London. Men vi får också följa honom i 1500-talet, 1600-talet osv. Han spelar luta, strider i spanska inbördeskriget, och träffar Shakespeare såväl som Scott Fitzgerald. 
 
De här långsamt åldrande personerna kallar sig själv för albatrosser, eller albor. Och det är inte alltid lätt att vara alba. Andra människor blir förstås misstänksamma när du aldrig verkar åldras. Hur känns det när ens barn blir äldre än en själv, kroppsligt sett? Och bör man alls förälska sig om man är en alba? Under andra världskriget vill nazisterna göra experiment på albor, för deras hemlighet har sipprat ut till ett fåtal personer. Det gör världen farlig för dem, på ett sätt.
 
Det här är en tankeväckande, intressant och speciell bok. Jag var först tveksam, men är väldigt glad att jag läste den.
 

Spänning med oväntad twist

Publicerad 2018-05-26 12:50:53 i Allmänt,

Den sista mrs Parrish är skriven av Liv Constantine, som är en pdeudonym för systrarna Lynne och Valerie Constantine. Det är en spänningsroman som innehåller en rejäl överraskning. Och visst, jag har lärt mig gissa på sånt här, men det här så jag faktiskt inte i förväg att det skulle hända.
 
Amber Patterson är avundsjuk, rejält avundsjuk, på Daphne Parrish. Daphne är gift med en stormrik man, och har allt, inklusive två söta döttrar. Vad skulle inte Amber ge för att vara Daphne. Och så bestämmer hon sig. Hon ser till att bli bekant med Daphne, och bit för bit nästlar hon sig in i  Daphnes liv. De blir förtrogna, Amber får resa med familjen, ja, Daphne övertalar till och med sin man att ge Amber jobb på makens företag. Amber är överlycklig, saker går enligt plan. Hon är en tämligen obehaglig person, inser läsaren.
 
Och när Amber äntligen fått det hon vill ha, ja då kommer en rejäl och oväntad twist i historien, som visar att man alltid kan se saker från två håll. Då får vi se saker ur Daphnes synvinkel. Och se, hon kanske inte var så lycklig som vi trodde, eller så korkad heller, för den delen.
 
Jag ska inte berätta mer, för då förstör jag historien för den som kanske skulle vilja läsa boken själv, men jag gillade verkligen den här boken. Jag listade inte ut twisten på förhand, vilket är kul. Och ja, det stämmer nog som det står på bokens omslag: "Vissa kvinnor får allt. Andra får vad de förtjänar."
 

Bra men jobbigt om trafficking

Publicerad 2018-05-26 12:40:56 i Allmänt,

Jag läste för några år sedan Den första lögnen av Sara Larsson om en tjej som blir gruppvåldtagen som tonåring, och som hämnas i vuxen ålder. Väldigt bra, men ganska obehaglig. Detsamma kan sägas om den bok av samma författare jag läst nu. Den heter Aldrig mer, och handlar om trafficking.
 
Vi får följa rumänska Andreea, som drömmer om ett bättre liv, oblir erbjuden servitrsijobb i Spanien, och åker dit för att upptäcka att hon blivit såld till en hallick och förväntas jobba som hora. Så småningom hamnar hon i Sverige. Vi får också följa Patrik som är socialarbetare och finns på Malmskillnadsgatan när en man  grips där för att ha plockat upp en minderårig flicka. Mannen nekar, och av någon anledning tror Patrik på honom. Men varför var han då där? 
 
Den tredje person vi får följa är Ted, som brukar köpa sex på sina affärsresor. En dag får han ett lila kuvert med posten. Någon vet vad han sysslar med.
 
Det här är som sagt obehagligt. Samtidigt är det välskrivet, och det är mer fokus på beskrivningen av personers relationer än explicita beskrivningar av sex och väldtäkter, tack och lov. Och det är skrämmande att veta att det går till så här. Det mesta i den här boken kunde säkert vara sant. En del önskar man vore sann, men där är jag mera tveksam.
 
Jag kommer nog att läsa Sara Larsson igen, men man måste må ganska bra själv när man läser henne för att orka, tror jag. Jag hade knappast orkat med den här boken under min sjukdomsperiod.
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela