Spänning som aldrig får en förklaring
Jag hade ganska höga förväntningar på Leïla Slimanis Vaggvisa. Den sades vara en thriller i Gillian Flynns anda. Och förlåt, men det tycker nog inte jag. Det är ingen dålig bok, men jag är lite fundersam. Det känns som en spänd förväntan på en upplösning och förklaring som liksom aldrig kommer.
Louise är den perfekta nannyn. Hon tar hand om barnen, städar, lagar perfekt mat. Ja hon är mycket mer än vad Myriam och Paul förväntat sig. De bjuder till och med med henne på familjesemestern. Och vad skönt att hon är med då, då kan de slappna av ännu mer. Först märker de inte att Louise börjar förändras, få vredesutbrott och missköta barnen. Så småningom händer något ännu förskräckligare. Ja, det är ingen spoiler att berätta att Louise tar livet av barnen hon verkar ha älskat så mycket, eftersom det är där boken börjar. Sedan går vi bakåt för att få en förklaring. Men jag tycker aldrig riktigt att jag får den där förklaringen, och det stör mig. Därför lämnar läsningen av den här boken mig lite otillfredsställd och iriitierad. Synd, för det hade kunnat vara så bra. Och det tycker många uppenbarligen att det är, eftersom boken prisats mycket.
