Lynley och Havers i tjugonde deckaren
Det straff hon förtjänar är Elizabeth Georges tjugonde deckare med Thomas Lynley och Barbara Havers. Det är en riktigt tegelsten på 675 sidor. Det är bra och det är dåligt att den är så lång. Bra därför att George verkligen får utrymme att utveckla sina karaktärer, att bygga upp olika handlingar och lura en att tro än det ena, än det andra. Men samtidigt är den så lång att man när upplösningen kommer nästan glömt en del av detaljerna i början, och det är lite synd.
I den lila medeltida staden Ludlow blir diakonen Ian Druitt anklagad för pedofili. Kort därefter begår han självmord - på polisstationen, dit han tagits för att frågas ut. Men är det självmord? Eller är det mord? Ian Druitts far kontaktar sin parlamentsledamot för att få saken utredd. Polismästare Isabelle Ardery och Barabara Havers åker till Ludlow för att se vad som gjorts i utredningen. Ardery vill bara klara av det så fort som möjligt och komma därifrån. hon har tillräckligt med bekymmer - hennes supande har eskalerat, och hon håller på att helt förlora kontskten med sina söner. Barabara Havers å andra sidan känner instinktivt att något är fel, och gräver oförtrutat efter sanningen, något som gör henne och Ardery mer oense än någonsin.
När de åkt därifrån på Arderys order, söker Havers upp Thomas Lynley för att berätta, och det slutar förstås med att Lynley och Havers får uppdraget att undersöka saken, och de gräver så småningom fram sanningen.
Det är en gedigen Elizabeth George-deckare, men den kunde som sagt nog varit lite kortare utan att ha förlorat på det.
