Mysig kärleksroman med det där lilla extra som gör att den inte är banal
Vi som älskade av Renée Carlino kan vid första anblicken verka vara en ganska ordinär, lite banal kärleksroman. Och ja, det är definitivt en kärleksroman, men den har något som gör att den inte känns banal. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men det var en sån där bok som jag mer eller mindre sträckläste. Kanske därför att jag läst en hel del spänning på sistone, och det är alltid kul med omväxling. Men det är också en rätt mysig bok.
Matt och Grace möts på universitetet. De blir först vänner, så småningom älskande. Båda har ont om pengar. Matt drömmer om en framtid som fotograf, Grace spelar cello gudomligt. De har en fantastisk tid tillsammans, men när examensdags närmar sig har Matt fått ett erbjudande om att fotografera utomlands för National Geographic. En chans som inte går att tacka nej till.
Jag ska inte avslöja hur (för det avslöjas bara bit för bit i boken), men naturligtvis skiljs de två åt, och fortsätter med sina liv på varsitt håll. Tills en dag femton år senare, då Matt plötsligt ser Grace i tunnelbana, en sekund för sent för att hinna ta kontakt. Men så småningom hittar de varanadra igen. Kan de glömma de femton åren och börja om igen? Eller är det för sent? Och det finns överraskningar i bådas liv, som också spelar in.
Som sagt, ingen fantastisk roman med ett himlastormande språk, men en ganska mysig avkopplingsläsning.
