Richard Hobert debuterar som författare
Fågelfångarens son är skriven av regissören Richard Hobert, och utspelar sig på Färöarna på 1800-talet. Det är en ganska tunn bok, drygt 200 sidor. Jag hörde talas om den första gången när jag var på BTJ:as förlagsdag i höstas, och blev väldigt nyfiken. Men boken levde kanske inte riktigt upp till mina förväntningar. Den kommer att bli film, och det märker man nästan när man läser den. Den är uppdelad i korta kapitel, lagom som filmscener.
Esmar jobbar som fågelfångare. Johanna och Esmar har två döttrar, och väntar sitt tredje barn. Det är viktigt att det blir en pojke, eftersom markarrendet går från far till son, och de riskerar att förlora arrendet om de inte får en son. Naturligtvis blir det en tredje flicka, och för att vara säkra på att få bo kvar där de gör, väljer de att låta en annan man göra Johanna med barn. Då kommer den efterlängtade sonen, och allt borde vara frid och fröjd. Men det är det förstås inte. Valet de gjorde en gång för med sig konsekvenser de inte hade kunnat ana.
Jag tror det här kan bli en väldigt vacker film. Miljön på Färöarna beskrivs på ett fint sätt, och den biten gillar jag verkligen. Sedan kanske handlingen i boken är en gnutta tunn. Jag tyckte om den, men hade som sagt kanske väntat mig ännu lite mer.
