karinboktok.blogg.se

Att läsa är att leva. Här skriver jag om böcker jag läst. Utbudet är blandat, men deckare dominerar.

Vincenzis sista riktigt bra

Publicerad 2018-11-30 14:12:03 i Allmänt,

Jag har skrivit det förr här; jag gillar Penny Vincenzi. Många människor (så många att listan med medverkande i början av boken jag ska skriva om nu tar upp mer än tre sidor), flärd, dramatik, otrohet, kärlek, död, falskhet, lyx, fattigdom, krig... Ja, en Vincenzi kan innehålla det mesta. Bäst är Lyttontrilogin, alltså de tre böckerna om familjen Lytton och deras familjeföretag, ett bokförlag. De heter Ingen ängel, Celias döttrar och Farliga frestelser
 
Nu har jag läst Vincenzis senaste. Ja, jag skulle också kunna skriva hennes sista. För Penny Vincenzai gick bort tidigare i år, så det blir inga fler böcker av henne. Tyvärr.
 
Den nya boken heter Förtroendet. Vincenzis titlar är ofta korta och ganska intetsägande, tycker jag. Men innehållet är desto saftigare. Här handlar det om Tom Knelston, ung labourpolitker på uppgång i 50-talets London. Den andra huvudpersonen är Diana Southcott, vacker, rik, bortskämd. Tom och Diana kommer från samma by, och när ödet för dem samman händer det som ofta händer i Penny Vincenzis böcker. En opassande förbindelse.
 
Kring dessa två är det alltså ett myller av människor som på ett eller annat sätt har anknytning till dem. Det här är en typisk Vincenziroman, varken bättre eller sämre än de flesta av hennes böcker, undantaget då Lyttontrilogon som nämns ovan, och som jag tycker står i en klass för sig. Men en värdig avslutning får man ändå säga att denna boken är.
 
En varning är på soin plats; gillar du inte persongallerier med massor av personer som det till en början är svårt att hålla isär, då är det här inte boken för dig. Men jag älskar det! Jag läser Penny Vincenzi som ren och skär underhållning, och slukar de drygt 600 sidorna på nolltid.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela