Wisting löser cold case
Så var nästa William Wisting-deckare av Jörn Lier Horst här. Och det är som sagt Wisting, men ändå tydligen den första boken i en ny serie, där Wisting löser cold cases, alltså gamla fall. I Katharinakoden handlar det om ett 24 år gammalt försvinnande. Varje år på den dagen Katharina Haugen försvann, brukar William Wisting besöka hennes man. De har kommit att utveckla någon form av vänskap. Men när Wisting åker dit för 24:e året är Martin Haugen inte hemma. Har han också försvunnit?
När Katharina försvann låg en papperslapp på hennes köksbord med en grupp siffror på. Det är det som givit boken dess titel - Katharinakoden.
Wisting får också besök på polishuset av en utredare, Adrian Stiller, som tror att Katharinafallet hänger ihop med ett annat gammalt förvinnande. Han vill att Wisting ska odla vänskapen med Haugen och se vad som händer. Wisting är tveksam, men gör ändå så.
Givetvis är Wistings dotter journalisten Line också med i boken, och hon får i uppgift att skriva om samma gamla fall som Wisting fått på sitt bord.
Jag har sagt det förr, och säger det igen, att William Wisting påminner mig mycket om Kurt Wallander. Han är bara lite mindre trött, lite positivare än Wallander. Men de resonerar på ungefär samma sätt kring sina fall.
Jag ska väl inte säga att upplösningen är särskilt överraskande, man har misstänkt rätt länge hur det hänger ihop, och det är nog meningen också. Men jag gillar boken ändå, och svaret på gåtan med själva koden är lite kul, tycker jag.
