Åh, vad Grebe skriver begåvat!
Jag har tidigare skrivit om Älskaren från huvudkontoret som jag tyckte om, och Husdjuret, som jag älskade. Båda av Camilla Grebe. Nu har tredje fristående delen i serien, Dvalan, kommit. Och det är verkligen fristående delar, även om Husdjuret och Dvalan hänger ihop betydligt mer än vad Älskaren hänger ihop med dem, tycker jag.
Eftersom jag tyckte Husdjuret var så fantastiskt bra - begåvat skrivet, aktuella samhällsfrågor, fängslande intrig, människor av kött och blod - så hade jag extremt höga förväntningar på Dvalan, och jag har verkligen längtat efter att få läsa den. Väl i läsfåtöljen tog det mig inte många dagar att läsa de knappa 500 sidorna, och baske mig om inte Camilla Grebe lyckats igen!
Det här är precis lika bra, spännande och välskrivet som Husdjuret, och det säger inte litet.
18-årige Samuel lever inget bra liv. När han lyckas blåsa knarklangaren han jobbar åt ser han ingen annan möjlighet än att fly, men var ska han ta vägen? Han finner en fristad i skärgården hos Rakel och hennes hjärnskadade son Jonas, som Samuel får till jobb att ta hand om. Men även här blir han jagad, och han måste tigga och be sin frireligiösa mamma Pernilla om hjälp. Plötsligt inser Pernilla att ibland får man ta saker i egna händer, även om kyrkan fördömer det. När det gäller ens son måste det mesta vara tillåtet.
Samtidigt är kriminalinspektör Manfred Olsson med om en fruktansvär händelse i privatlivet, och ska försöka hantera det samtidigt som han utreder två brutala mord. Och plötsligt visar det sig att morden på något sätt är kopplade till vad Samuel upplever - och det är minsann inte det som det ser ut att vara.
Precis som i Husdjuret kommer slutet med en twist, men den här gången var det inte så överraskande - jag hade faktiskt listat ut det sådär 100 sidor från slutet eller så, men det var nog också meningen, och det förtog inte alls behållningen av den här boken.
För den som gillar välskriven, angelägen spänningslitteratur borde de här tre böckern vara obligatorisk läsning! Frågan är om de inte blir bättre för varje bok. Jag hoppas självklart på en fjärde bok!
