Om att finna lyckan på nytt
Annie är 35 år och lever ett ganska bedrövligt liv. Hon har varit lycklig en gång, men något hände, och nu existerar hon mest bara. Hennes mamma har drabbats av tidig demens, hennes man har lämnat henne, jobbet är pest, och tillvaron i största allmänhet är bedrövlig.
Låter inte så uppmuntrande, va? Ändå är Något som liknar lycka av Eva Woods en oftast positiv och upplyftande roman. För när Annie möter Polly händer det saker. Polly vet att livet är alldeles för kort för att slösas bort, och hon får så småningom Annie med sig på sin resa på 100 dagar. Annie får utmaningen att göra något positivt varje dag. Omöjligt, tycker hon först, men hon kan ju inte svika Polly. Och gradvis inser Annie att det finns saker som är värda att leva för, och att även små ljuspunkter kan ge lycka. Kan livet bli värt att leva igen, månne?
Det här skulle kunna vara sirapssött, men det är det inte heller. Polly är knivskarp och rolig med en stor portion distans till livet, och Annie lär sig som sagt av henne. En mysig bok!
