Både imponerad och lite förundrad över Gardells senaste
Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell är en imponerande tegelsten på 550 sidor. Den är svindlande, rolig, dramatisk, sorglig och lite konstig - allt på en gång.
Boken handlar om Jonas familj, framför allt om hans mamma Ingegärd. Det är absolut en kärlesförklaring till mamma Gardell, men Jonas väjer inte heller för det konstiga och negativa hos mamman. Han skildrar familjen med mamma,pappa och de fyra barnen på ett sätt som bara Jonas Gardell kan.Jag gillar ju böcker som den här - en slags släktkrönika, där vi följer människor under många år. Samtidigt är det en grej som skaver, och som jag uppfattar som konstig. Alla som läst boken vet vad jag menar, och man får veta det alldeles i början av boken, men jag vill ändå inte tala om vad det handlar om och göra en spoiler. Men man blir verkligen förvånad över vad Gardell gör, och jag tycker att det greppet känns lite obekvämt och obehagligt boken igenom.
Med det sagt så är det ändå en fantastisk bok som man liksom bara flyter igenom, och den är verkligen väldigt rolig emellanåt. Gardfell skyggar inte för att skildra sin familj ärligt - eller har allt detta verkligen hänt? Ja, det kan man fundera över med tanke på att Gardell samtidigt skriver om sin släkt som är så bra på att ljuga...
