Nästan osannolikt om lockdown efter dödligt virus -skrivet för femton år sedan
När jag först hörde talas om Peter Mays bok Lockdown verkade det nästan osannolikt. Han skrev boken för femton år sedan, men förläggaren tyckte att hans historia om ett livsfarligt virus, ett London i lockdown och desperata människor lät så otrolig att de inte ville ge ut den. I våras när någon föreslog att han skulle skriva något om coronasituationen, plockade han upp manuset ur byrålådan, och insåg att han redan skrivit den boken.
Visst, tack och lov är dagens situation inte så illa som i boken, där undantagstillstånd utfärdats, döda kroppar ligger i drivor innan de masskremeras, våldet är vardag, och alla människor är desperata. Men samtidigt känns det ju inte dså osannolikt som det hade gjort för säg två år sedan...
På en byggarbetsplats där man ska bygga ett nytt akutsjukhus hittar man kvarlevorna av ett mördat barn. Kriminalkommissarie Jack MacNeil, som har sagt upp sig, och kommer att sluta som polis nästa dag, blir intresserad av fallet, och börjar spåra vad det är som hänt. Och snart står det klart att det handlar om något större än en död människa, något som inte får avslöjas. Det är riktigt spännande, även om jag som vanligt säger att jag föredrar Peter Mays Skottlandsdeckare alla dagar i veckan. Men att läsa Lockdown just nu känns både riktigt och surrealistiskt.
